Inlägg i samarbete med ICA.

Nu var jag äntligen i mål. Hurra! Efter 300 kilometer och en herrans massa trampande på cykeln så är jag nu färdig min del av ICA-klassikern. Sedan i maj har jag cyklat mer än jag gjort under de senaste åren och jag har verkligen njutit av utmaningen, i stort sett hela tiden. Man kommer ju så mycket längre på cykel än när man springer och det gillar jag!

Jag är verkligen glad att jag fått upp ögonen för att cykla, något jag verkligen kommer att fortsätta med. Lite extra kul är det ju när man har trevligt sällskap på vägen. Bästa turen var när jag och Mathilda tog oss från Djurgården, längs Södermälarstrand och bort till Sundbyberg för en kaffepaus i solen. Stockholm är så vackert och jag älskar att man kan cykla längs vattnet nästan överallt.

För att summera min upplevelse tänkte jag att vi skulle titta tillbaka på hur mina veckor sett ut:

> Cykelpremiär och upplägg inför utmaningen: ICA-klassikern och 30 mil på cykel

> Recept och matprat med ICAs chefsdietist: Ladda upp med bästa träningsmaten

> Mat för ett aktivt liv, måltidsinspiration och träningspepp med ICA-cochen Josephine: Mat för ett aktivt liv

> Motivation, prestation och resultat – hur gör man? Så orkar du hela vägen in i mål

Ingen seger utan att fira! Jag tycker vi borde bli bättre på att fira små saker i vardagen, det finns nästan alltid något att glädjas åt. Så för att fira min målgång i ICA-klassikern ställde jag till med en riktig festmåltid med allt som jag tycker lite extra mycket om.

På menyn stod vattenmelon, sparris, persika, grönsallad, halloumi, pumpa- och sötpotatispuckar och amarant… Visste ni att amarant är släkt med quinoan? Påminner väldigt mycket om varandra i både smak och utseende fast amarant är lite mindre.

Koka amarant enligt anvisning på förpackningen och blanda tillsammans med gröna salladsblad i en skål. Rör ner vattenmelon och persika i småbitar. Stek eller grilla halloumi, sparris och pumpa- och sötpotatispuckar och strö över salladen.

Toppa salladen med färsk mynta och ringla över olivolja, lite pressad citron och en nypa flingsalt.

De här små pumpa- och sötpotatispuckarna från ICA Gott liv är perfekt att slänga på grillen i sommar för den som vill ha ett veganskt alternativ. Gör sig bra till halloumin, söta och friska!

Den bästa kryddan är förstås att äta utomhus till fågelkvitter. Visst smakar allting godare när man sitter ute?

Inget firande utan choklad förstås! Något som alltid finns hemma hos mig är mörk choklad med havssalt. Som att sött möter salt i chokladhimmeln, löjligt gott. Och för er mjölkchoklad-lovers, har ni sett denna ekologiska mjölkchoklad? Det är inte så lätt att få tag på så håll utkik efter den.

Tack ICA för otroligt roliga veckor! Fler recept, inspiration och artiklar hittar ni som alltid på ICAs hälsosajt.

Nu lämnar jag tryggt över stafettpinnen i ICA-klassikern till min kära bloggkollega Sara Rönne som ska ta sin an utmaningen att simma 3 000 meter på 6 veckor. Som ni kanske räknar ut då är alltså nästa etapp Vansbrosimningen, en utmaning ni kan haka på från lantstället, stranden eller där ni befinner er. Sara imponerar ständigt på mig med sin träningsglädje, sunda filosofi och inspirerande bilder och jag fram emot att följa henne de kommande veckorna när hon tar sig an sin utmaning. Varmt lycka till Sara!

Inlägg i samarbete med Bosch.

Jag bestämde mig för att utmana min nya mixer SilentMixx med det ultimata testet, nämligen att göra en acai bowl. Tricket för att få en riktigt grym acai bowl är att inte ha i någon vätska vilket är lite av ett styrkeprov för de flesta mixers.

Jag använder alltid fryst acai när jag gör acai bowl, det smakar mycket mer än pulver och ger en glassig och härlig konsistens. Jag tillsätter gärna även lite extra grönt för att få den lite matigare.

Här kommer receptet!

Acai bowl
1 portion

100 g fryst acai
1 banan
1 näve bladspenat
1/2 mogen avokado
1 dl frysta hallon & blåbär
1 tsk honung eller valfri sötning (kan uteslutas)

Gör så här:
Ta fram acai-påsen ur frysen några minuter innan du mixar så den hinner tina lite lätt. Den ska fortfarande vara fryst när du mixar den för att få rätt konsistens, jag tycker den är perfekt när man kan ”knäcka” förpackningen på mitten. Mixa med banan, avokado, spenat, bär och smaka av med lite honung. Servera med skivad banan och nötkross.

Ett tips är att röra med en plastslev eller liknande under tiden du mixar försiktigt på låg hastighet för att hjälpa mixern lite på traven.

Jag fick även mersmak för att göra en egen topping och blandade rostade kokosflarn, gojibär, pistaschnötter, pumpakärnor och hampafrön och mixade loss. Det följer med en liten behållare som passar perfekt till detta och ger alldeles lagom krossade bitar. Man vill ju ha kvar lite tuggmotstånd, perfekt på en acai bowl.

Voíla – frukosten är serverad!

Jag insåg verkligen hur mycket jag behöver och uppskattar tystnad under förra helgens Noise Detox, som jag för övrigt fortfarande drömmer mig tillbaka till. Jag som använder min mixer varje morgon tycker det är spännande med en ny kompis i köket som kan bidra till en lite tystare vardag.

Och nej, helt tyst är den förstås inte, det är ju trots allt fortfarande en mixer. Men den väsnas inte alls lika mycket som min vanliga stora mixer, något som både jag och Lily uppskattar.

Alltså jag hatar att stressa. Hatar hatar hatar. Faktum är att stress även hatar mig. För den gör mig så oskön som person. Jag börjar prata alldeles för fort, helt osammanhängande och hinner bara säga en halv mening innan jag redan är på nästa ämne. Jag börjar svettas, får halsbränna och blir illmående. Jag är helt frånvarande och har svårt att fokusera på en sak i taget vilket resulterar i att jag gör lite av allt men aldrig något helt klart. Jag har liksom så mycket att göra just nu att jag istället blir helt handlingsförlamad. Något som i sin tur stressar mig ännu mer. Är jag ensam om detta?

Visst finns det positiv stress. Typ den lilla stressen som får mig att ta tag i saker och få tummarna loss. Som att typ rensa garderoben eller vika tvätten. Stress på en lagom nivå. Men det är så lätt att det rinner över till den där ohållbara och osköna stressen.

Jag blir lika förbannad på mig själv varje gång. Varför tar jag ALLTID på mig mer än jag hinner med? Alltid. Som att det är något fel med att ha lite färre saker planerat eller att inte vara inbokad precis hela tiden. Det är ta mig tusan svårt att vara sin egen chef, jag är så dålig på att sätta gränser för mig själv och min tid.

Är glad att sommaren är här, jag behöver verkligen bryta mina vanor och få lite distans till allting. Efter midsommar är det jag som checkar ut och tar semester. Jag planerar att absolut inte planera någonting. Bara vara.

Läs också:

Hur vet man vad man vill göra med sitt liv?

En klagosång om träning