Alltså jag hatar att stressa. Hatar hatar hatar. Faktum är att stress även hatar mig. För den gör mig så oskön som person. Jag börjar prata alldeles för fort, helt osammanhängande och hinner bara säga en halv mening innan jag redan är på nästa ämne. Jag börjar svettas, får halsbränna och blir illmående. Jag är helt frånvarande och har svårt att fokusera på en sak i taget vilket resulterar i att jag gör lite av allt men aldrig något helt klart. Jag har liksom så mycket att göra just nu att jag istället blir helt handlingsförlamad. Något som i sin tur stressar mig ännu mer. Är jag ensam om detta?
Visst finns det positiv stress. Typ den lilla stressen som får mig att ta tag i saker och få tummarna loss. Som att typ rensa garderoben eller vika tvätten. Stress på en lagom nivå. Men det är så lätt att det rinner över till den där ohållbara och osköna stressen.
Jag blir lika förbannad på mig själv varje gång. Varför tar jag ALLTID på mig mer än jag hinner med? Alltid. Som att det är något fel med att ha lite färre saker planerat eller att inte vara inbokad precis hela tiden. Det är ta mig tusan svårt att vara sin egen chef, jag är så dålig på att sätta gränser för mig själv och min tid.
Är glad att sommaren är här, jag behöver verkligen bryta mina vanor och få lite distans till allting. Efter midsommar är det jag som checkar ut och tar semester. Jag planerar att absolut inte planera någonting. Bara vara.
Läs också:
Stress är verkligen ett växande problem i samhället och du gör verkligen rätt i att lyssna på kroppens signaler. Jag är själv en prestationsprinsessa vilket har påverkat att jag idag lider av anorexia. Jag har nyligen skapat en blogg www.halsogrubblaren.blogg.se där jag reflekterar kring mental hälsa, orimliga krav och ideal osv. Där kan man också följa min kamp mot ett friskare liv.
Jag förstår hur du menar, hamnar lätt där också när jag är mitt uppe i allt! Prestationsmänniska, javisst, hehe. Allt har sina positiva och negativa sidor… Skrev lite om stress i min blogg imorse faktiskt också. Låter riktigt bra att du planerar just ingenting på semestern, så sköööönt och välbehövlig återhämtning att bara ta dagen som den kommer!
Önskar dig en skööön och vilsam semester!!
Hälsningar
Anna
Åh Anja, du är defintivt inte ensam. Jag känner igen mig på varenda punkt. Har exakt lika lätt att dra igång allt på samma gång och inse alldeles för sent att det blev för mycket. Men faktum är att jag blivit mycket bättre på det! Jag har jobbat stenhårt på att se mina varningssignaler tidigt och lyssna och bryta mönster och vanor som tar mig dit. Än är jag inte felfri, det kanske jag aldrig kommer bli, men förhoppningsvis blir man med träning bättre på att hantera det iaf. I grunden ser jag det ändå som något positivt, att det är ens driv, passion och entreprenörspersonlighet som gör att man har den ”läggningen”. Hoppas du får en fantastisk sommar med massa lugn och ro och mystid med familj och vänner. P.S Ett hett tips när det blir för mycket, släpp allt och gå ut i skogen/en lugn park. Det jordar mig dom allra flesta gånger 🙂 KRAM