Jag får ofta frågan hur jag orkar. Orkar jobba heltid, driva två företag och samtidigt vara ”mammaledig”. Jodå, visst är det intensiva dagar men jag får det ändå att funka. Jag har ju själv valt att kombinera jobb och mammaliv och försöker vara positiv och se det som en ynnest att jag kan styra min tid själv. Oftast funkar det väldigt bra och det är sällan jag klagar.

Men idag är en sådan dag då allting känns hopplöst. Jag är så trött att jag vill börja gråta. Lily som alltid sovit bra om nätterna har börjat vakna ofta och de senaste dagarna har hon varit så gnällig. Inte riktigt ledsen för något utan bara smågnyr och stökar runt hela tiden. Mina vanliga tricks med sånger och lekar funkar inte alls, hon ser bara ut att vara riktigt trött på mig (kanske inte kan klandra henne, haha).

Fasen, vissa dagar är mammalivet tuffare än andra.

Läste i appen Wonderweeks (efter tips från er, tack!!) och enligt den är hon inne i en ny fas där det händer väldigt mycket. Kunde pricka av exakt allting på listan. Och det är ju förstås skönt att veta att allting är normalt och verkar vara som det ska. Men det gör inte sömnlösa nätter varken roligare eller mindre jobbiga. Phu!

Och nu ska jag dessutom iväg på en plåtning, med två timmars sömn i bagaget. Vad tycker ni om den tajmingen?

Så idag trotsar jag alla mina egna råd om att äta rätt och tar till choklad och kaffe. Man är ju bara människa.

Gäsp! De senaste nätterna har Lily härjat runt och inte låtit mig sova en blund. Hon yr runt i sängen och försöker rulla runt och vända sig och blir så frustrerad när det inte går som hon vill. Det spelar ingen roll om hon sover i sin egen säng eller mellan oss. Där fick jag igen för att jag här nästan skröt om hur bra hon sover om nätterna. Börjar verkligen inse att man aldrig ska säga orden alltid eller aldrig när det kommer till bebisar. De går in i nya faser hela tiden och man lär sig verkligen något nytt varje dag.

Man blir ju lite knäpp av att vara varken halva natten men så fort hon tittar på mig på morgonen och bränner av världens leende så är allt som glömt igen. Så häftigt hur man funkar ändå. Älskade lilla unge.

Läs också: Mina tankar om att dricka kaffe till frukost

Morgonen den 2 mars för exakt ett år sedan kommer jag aldrig att glömma. Såhär bloggade jag om morgonen då. Vad jag inte berättade för er då var att jag precis hade fått reda på att jag var gravid.

Jag hade haft svårt att sova under natten och utan att jag visste något så kändes det ändå i hela kroppen. Något var annorlunda och jag var ganska säker på vad det var.

Det här lilla livet hade börjat gro inne i mig och idag fyller hon 4 månader. De härligaste, jobbigaste och mest omtumlande månaderna i mitt liv. Och samtidigt de mest kärleksfulla.

Älskade lilla gryn, vad gjorde vi innan dig?

Läs också: Kroppen ett år senare