Exakt idag för ett år sedan slog det mig att jag verkligen var höggravid, haha. Jag och Sofia hade tagit bilder till Metro där jag skulle visa upp mina bästa övningar på gravidträning.

Detta var ganska exakt en månad innan Lily kom till världen. Så galet, tänk att hon faktiskt huserade därinne i 9 månader.

Ps. High five kroppen, du är fantastiskt!

Jag minns att jag ändå kände mig ganska snärt men den understa bilden visar ju inte riktigt samma sak, haha. Men det viktigaste – jag mådde faktiskt kanon och ja, jag kunde fortfarande träna lätt.

Så för alla mamas to be – här kan ni frossa i gravidträning som jag skrivit om tidigare:

> Mina bästa träningsövningar när du är gravid

> Träning under andra och tredje trimestern

> PT:ns tip på träning under graviditet

> Träning vid tvillinggraviditet

I helgen ska vi på tre-dagars-bröllop i Dalarna när Sofia gifter sig med sin Kim. Jag ser så fram emot att helgen och att få fira kärleken tillsammans med dem. Och att dessutom få en massa kvalitetstid med min egen kärlek. Det är nämligen första gången vi lämnar bort Lily över natten, ja till och med en hel helg. Jag som aldrig har sovit utan henne ska helt plötsligt ska jag vara borta från henne hela helgen. Åh.

Vi har ju ingen familj här i närheten så därför hänger hon ju alltid med oss. Jag vet ju att hon kommer ha det hur bra som helst här hemma med sin farmor och hon kommer säkert inte ens märka att vi är iväg. Och visst ska det bli skönt att kunna koppla av och njuta lite på tu man hand, bara vi två.

Men gud, jag kommer ju sakna ihjäl mig efter denna underbara lilla varelse.

Detta lilla nylle, som jag älskar det.

Idag fyller den här lilla tjejen 9 månader. Tänk att hon nu funnits lika länge utanför magen som inuti. Så här i efterhand kan jag känna igen så mycket av henne redan från hur hon var inne i magen, vild och så full av liv.

Mammalivet alltså, det är faktiskt bra mycket roligare än jag föreställt mig. Jag var liksom så inställd på allt det tuffa och jobbiga. Alla sömnlösa nätter, gråt och frustration över att inte veta hur man gör rätt.

Det jag aldrig kunnat föreställa mig är hur livet med denna coola lilla tjej skulle vara. Den gränslösa och fullkomligt överrumplande kärleken som växer för varje dag. Att det kan rymmas så mycket personlighet, charm och humor i en så liten kropp trodde jag aldrig.

Älskade unge.

Jag tycker vi firar dagen med att minnas tillbaka till mina två mest lästa inlägg någonsin, favoriter i repris.

Min förlossningsberättelse >

Kroppen ett år senare >