Gäsp! De senaste nätterna har Lily härjat runt och inte låtit mig sova en blund. Hon yr runt i sängen och försöker rulla runt och vända sig och blir så frustrerad när det inte går som hon vill. Det spelar ingen roll om hon sover i sin egen säng eller mellan oss. Där fick jag igen för att jag här nästan skröt om hur bra hon sover om nätterna. Börjar verkligen inse att man aldrig ska säga orden alltid eller aldrig när det kommer till bebisar. De går in i nya faser hela tiden och man lär sig verkligen något nytt varje dag.

Man blir ju lite knäpp av att vara varken halva natten men så fort hon tittar på mig på morgonen och bränner av världens leende så är allt som glömt igen. Så häftigt hur man funkar ändå. Älskade lilla unge.

Läs också: Mina tankar om att dricka kaffe till frukost

Morgonen den 2 mars för exakt ett år sedan kommer jag aldrig att glömma. Såhär bloggade jag om morgonen då. Vad jag inte berättade för er då var att jag precis hade fått reda på att jag var gravid.

Jag hade haft svårt att sova under natten och utan att jag visste något så kändes det ändå i hela kroppen. Något var annorlunda och jag var ganska säker på vad det var.

Det här lilla livet hade börjat gro inne i mig och idag fyller hon 4 månader. De härligaste, jobbigaste och mest omtumlande månaderna i mitt liv. Och samtidigt de mest kärleksfulla.

Älskade lilla gryn, vad gjorde vi innan dig?

Läs också: Kroppen ett år senare

Tack för alla era kommentarer kring det här inlägget. Så skönt att det är fler som känner igen sig! Man märker att det är så många olika faser och det ändras snabbt från en dag till en annan. Vi har många barnböcker som går igenom faserna men man hinner ju knappt läsa på i samma takt som alla faserna inträffar.

Nu har jag laddat ner appen Wonder weeks som många av er tipsade om, ska bli spännande. Tack!

På tal om igenkänning, är det fler som känner igen den här lilla munkfrisyren? Haha! Hon ser verkligen ut som en liten farbror, se så roligt ut!

Läs också: Kan man verkligen försova sig med en liten bebis?