Anja Forsnor

Ni kanske minns att jag tipsade om den här rispastan för ett tag sen? Den är verkligen så god och har blivit min bästa vän de dagar jag vill ha en snabb och mättande lunch med lite extra energi. Eftersom den är gjort på råris innehåller den långsamma kolhydrater vilket funkar så mycket bättre än durumvete som vanlig pasta är gjord av. Stabilare blodsocker och långvarig mättnad, två tummar upp!

Den här vegetariska pastan görs på ett kick och är så god i all sin enkelhet. Jag har inga exakta mått utan smakar mig fram.

Rispasta med sauterad spenat, parmesan och pinjenötter
rispasta eller valfri pasta
grön basilikapesto
färsk bladspenat
parmesanost
pinjenötter
kokosolja
citronsaft
vitlök
flingsalt
peppar
vatten

Koka upp pastan i vatten, olja och lite salt. Rosta pinjenötterna i en het torr stekpanna några minuter tills de får lite färg, ta av från spisen och låt svalna. Tillsätt en skvätt kokosolja i stekpannan och lägg i spenat, salt, peppar, vitlök och lite citronsaft. Fräs tills spenaten blivit mjuk. Vänd pastan i pesto och servera tillsammans med spenaten, toppa med hyvlad parmesan och pinjenötter.

Fler vegetariska pastarätter!

> Vegetarisk pasta på röda linser

> Zoodles med avokado och parmesan

> Zucchinipasta med portabellosvamp

Idag släpps min bok, gah! Och jag har minst sagt ett fullspäckat schema med allt ska fixas inför morgondagens releasefrukost. Nu ska jag iväg och hämta massa produkter och packa goodiebags till alla härliga bloggers som kommer i morgon bitti. Jag har fixat den grymmaste goodiebagen, om jag själv får säga det haha, så jag hoppas verkligen allt får plats i påsen. Verkligen dagens i-landsproblem.

Senare idag checkar jag och Lily in på hotellet där jag ska ha frukosten imorgon och sen kommer Marcus ikväll. Det kommer vara så skönt att vakna upp här i morgon och redan vara på plats, älskar att bo på hotell i Stockholm. Vardagslyx när den är som bäst.

Puss på er!

I förra veckan var jag på Nordstedts och signerade böcker för press- och bloggutskick. En så mäktig och overklig känsla att signera min egen bok!

När jag satt där med pennan i handen drabbades jag plötsligt av prestationsångest. Hur ofta skriver man egentligen någonting för hand numera? Det är typ bara på gratulationskort och etiketter till julklappar vilket alltså inte är allt för ofta. Har liksom ingen identitet i min handstil längre och var så rädd för att skriva fel. Paniken när man inte kan sudda, haha!

Kan vara så att jag råkade skriva ”Buss” istället för ”Puss” när jag signerade min mammas bok… eeh, hehe. Sorry mami!