För exakt ett år sedan publicerade jag det här inlägget. Jag gick in i vecka 41, var en dag efter BF och kände liksom att det var dags. Det var en lördag och vi var hemma hela dagen och tog det lugnt. Man vågar ju inte riktigt planera allt för stora äventyr sådär i sluttampen.

Jag envisades med att vi skulle ta lite fler bilder på magen nu när den var så himla stor. Tips till alla gravida – ta bilder på magen! Det spelar ingen roll om det är enkla mobilselfies i spegeln, de behöver varken vara snygga eller piffade. Men det är så kul att titta tillbaka på i efterhand.

Jag minns att jag i vecka 22 tyckte att magen var SÅ STOR och tyckte det kändes helt orimligt att det ens skulle kunna bli större. Well, det kunde den, haha.

Men å andra sidan så här i efterhand tycker jag det känns helt sjukt att det liksom bott någon där inne? Hur får en plats?

På kvällen var vi på middag hos Johan och Maria, jag satt på en pall i köket när de lagade mat och minns att jag hade sådana förvärkar. Men det hade jag liksom haft i flera veckor så jag tog det inte så allvarligt. När vi skulle sova den natten kom jag aldrig till ro och morgonen efter drog det hela igång…

Idag fyller den här lilla tjejen 9 månader. Tänk att hon nu funnits lika länge utanför magen som inuti. Så här i efterhand kan jag känna igen så mycket av henne redan från hur hon var inne i magen, vild och så full av liv.

Mammalivet alltså, det är faktiskt bra mycket roligare än jag föreställt mig. Jag var liksom så inställd på allt det tuffa och jobbiga. Alla sömnlösa nätter, gråt och frustration över att inte veta hur man gör rätt.

Det jag aldrig kunnat föreställa mig är hur livet med denna coola lilla tjej skulle vara. Den gränslösa och fullkomligt överrumplande kärleken som växer för varje dag. Att det kan rymmas så mycket personlighet, charm och humor i en så liten kropp trodde jag aldrig.

Älskade unge.

Jag tycker vi firar dagen med att minnas tillbaka till mina två mest lästa inlägg någonsin, favoriter i repris.

Min förlossningsberättelse >

Kroppen ett år senare >

Läsarfråga:

Hej Anja. Skulle inte du kunna tipsa lite om yoga efter förlossning. Har hört att man ska undvika vissa rörelser i och med magdelningen eller att man kan vara överrörlig när man ammar. Vet du något om detta? Isåfall så får du gärna tipsa… Lycka till!

Precis, från det att man blir gravid och under tiden man ammar har man hormonpåslag som gör att man blir överrörlig i lederna. När man kan börja yoga igen är antagligen väldigt individuellt beroende på hur mycket man yogat innan och under gravididteten samt hur man läkt efter förlossningen. Man ska ju ha slutat blöda helt innan man börjar träna över huvudtaget och helst inte ha för bred diastas (mellanrum mellan magmusklerna).

Läs också: Det här behöver du veta innan du börjar amma.

Jag är ingen expert men jag skulle rekommendera dig att börja med en mamma-yoga som är anpassad för kroppen efter en förlossning. Då brukar fokus ligga på att stärka upp bäcken- och bålstabilitet istället för bara smidighet. Hur det gick på mitt första pass kan ni läsa här. Även om jag själv inte hann träna så mycket just då så var det väldigt sköna övningar.

Foto: Sara Holmberg