Ni kanske minns senast vi pratade om det här med egentid? I lördags var första gången jag var ifrån Lily en längre tid. Fram tills nu har jag varit borta från henne 4 max 5 timmar och endast dagtid, kvällarna har alltid varit våra. Inte så konstigt egentligen, jag har helammat fram tills nu och då är ju mamma-rollen liksom upplagd så den första tiden. Plus att hon vägrat ta flaska eller något annat och ja, då blir man minst sagt lite låst.

Läs också: 5 saker att unna dig när du är gravid

Men i lördags var alltså den stora dagen, på flera sätt. Vi hade preppat och peppat, laddat upp på båda hållen inför denna dag. Jag åkte hemifrån klockan 07.00 och kom hem strax efter midnatt. 17 timmar av egentid och även om jag var tillsammans med andra var jag inte mamma hela tiden utan bara Anja. Skönt, läskigt, efterlängtat och så välbehövligt.

Dessutom otroligt viktigt att Lily och M fick värdefull egentid utan mig. Och allting gick förstås helt strålande, typiskt att man som morsa ska noja. Känns som det här med noja är ett personlighetsdrag som kommer i samma sekund som man plussar. Någon som känner igen sig?

Läsarfråga:

Det här med egentid är en kär fråga för mig med. Hur mycket jag än älskar min man värderar jag stunderna hemma själv högt. Hur fungerar det med egentid och en liten bebis? Vore intressant att höra din syn på det.

Ja, hur gör man för att hitta tid på egen hand som nybliven mamma?

Jag har fortfarande ett stort behov av egentid och det går att få ihop om man är lite kreativ. För mig spelar det inte så stor roll vad jag gör, det viktigaste är att jag får tid för mig själv. När jag är ensam med Lily på dagarna brukar jag alltid se till att gå en längre promenad. Antingen gör jag lite ärenden eller bara en sväng ute i naturen. Just nu sover hon så bra i sin vagn vilket ger mig tid att lyssna på en podcast eller bara låta tankarna vandra iväg.

När Marcus kommer hem smiter jag gärna iväg och tränar. Att träna hemma passar säkert många nyblivna mammor men för mig är det guld värt att få den timmen hemifrån på egen hand. När vi går på stan tar Marcus gärna barnvagnen och låter mig gå själv och strosa i butiker någon timme. De senaste helgerna har jag faktiskt unnat mig massage och manikyr för att totalt koppla av och låta någon annan pyssla om mig. Mammalyx! Och det känns viktigt för mig att Marcus och Lily också får sin egen tid ihop att lära känna varandra.

Det här med att det heter ”mammaledig” är ju rätt missvisande. För hur mysigt det än är att ha en liten bebis klistrad på sig hela dagarna är det stundtals väldigt tufft och det tar en massa energi. Det är verkligen ett jobb och precis som med alla andra jobb behöver man ibland lite andrum. Jag är övertygad om att dessa små pauser här och där hjälper mig att ladda batteriet och bli en bättre mamma.

Vad är era bästa tips för egentid när man har barn?

Foto: Charlotte Gawell

Läs också:

> Behöver man amningsplagg?

> Att vara mammaledig

Jag har funderat på det här med egentid. För mig har det alltid varit väldigt viktigt och jag är i stort behov av egentid flera gånger i veckan. Lika mycket som jag älskar att ha folk omkring mig och umgås med mina vänner, lika mycket älskar jag friheten att spendera tid med mig själv. Ofta föredrar jag att gå i butiker själv, har nästan lite svårt att koncentrera mig och blir stressad när jag är med andra vilket alltid leder till felköp eller att jag lämnar tomhänt.

Vissa personer blir istället stressade av att vara själva och vill alltid vara runt andra, i alla sammanhang. I fredags var M på festligheter och jag hade en mysig hemmakväll på egen hand. Jag pysslade lite i våra bokhyllor, lagade god mat, kollade på film och bara njöt av att vara själv. De där timmarna är extra viktiga när man bor tillsammans med någon och visst är det underbart hur man kan sakna någon efter bara en kväll ifrån varandra?

Hur är ni när det kommer till egentid?