Snart är det dags för Tjejmilen, precis som förra året ska jag springa tillsammans med min kära vapendragare Mathilda. Det var faktiskt på Tjejmilen förra året som vi blev springbuddies så den 6 september har vi vår årsdag.

Men årets Tjejmil är speciellt på flera sätt.

I år springer vi tillsammans med Plan International och deras kampanj #förhenne som handlar om att bekämpa barnäktenskap som drabbar 39 000 flickor världen över varje dag. Ja ni läste rätt – varje dag. Detta leder till att flickorna ofta måste lämna skolan och blir gravida innan deras kroppar är redo. Faktum är att barnäktenskap är en kraftigt bidragande orsak till att den vanligaste dödsorsaken bland flickor i utvecklingsländer mellan 15-19 år är graviditetsrelaterad.

Jag blir så upprörd och ledsen bara av att skriva detta och för mig är det en självklarhet att springa för Plan och bidra på det sätt jag kan i kampen mot att stoppa dessa vidriga barnäktenskap.

Därför vill jag nu uppmana alla som ska springa att göra det #förhenne och skriva under mot barnäktenskap.

Tillsammans gör vi skillnad.

Jag fick nog en liten överdos av löpning i våras när jag tränade inför min halvmara och har i princip inte sprungit sedan dess. Att löpning är en dagsform och kondition en färskvara blev jag påmind om imorse när jag gav mig ut på en liten löptur.

Min plan var att springa en kort men snabb runda på 4-5 km.

Med grym musik i lurarna och morgonsol över Djurgården var jag riktigt peppad och drog med mig Marcus ut. Jag kände att vi kom in i ett snabbt och bra tempo och benen bara sprang på. Ändå tills min Nike Running-app uppdaterade mig efter 1 km och berättade att vi höll ett tempo på 6.45 per km, alltså mycket långsammare än jag inbillade mig. Det som kändes så bra och snabbt var mer än en minut långsammare än genomsnittstempot jag sprang 2,1 mil i april.

Det som kändes så bra föll helt när jag fick höra min hastighet och jag blev helt ofokuserad och distraherad. All självkänsla försvann och varje steg blev bara tyngre och tyngre, trots att tempot faktiskt ökade på slutet.

Såhär i efterhand inser jag hur löjligt det är och jag skäms nästan över att jag lät mig påverkas av en sådan liten sak. Att jag lät en app avgöra om min insats var bra eller inte. Samtidigt känner jag att det var viktigt att dela med mig av detta då det säkert finns flera som känner igen sig, speciellt om man precis kommit igång med träningen efter semestern eller kanske testar en ny sport.

Låt inte dessa hjärnspöken styra din självkänsla.

Jag gav ju mig ändå ut och sprang en härlig runda, det borde väl vara det viktigaste? Varje runda måste kanske inte vara rekordrundan och det behöver inte alltid handla om snabbat, bäst och längst. Var inte för hård mot dig själv, träning ska ju vara lustfylld, rolig och kravlös!

Imorgon blir det nya tag men då lämnar jag mobilen och pulsklockan hemma på löprundan. Då lyssnar jag på kroppen och ska njuta av varenda litet steg, oavsett hastighet och distans.

Godmorgon! Precis utanför lägenheten hittade vi den här perfekta intervallbacken. Vi gick upp tidigt för att utnyttja den svala (30 gradiga) skuggan och morgonlugnet. Efter intervallerna besökte vi gymmet i byggnaden som bjöd på några hantlar, löpband och crosstrainer. Men med lite kreativitet och min tabata-app lyckades vi få till ett riktigt intensivt och svettigt pass!