Är det bara jag som tycker kallt kaffe är så mycket godare än varmt? Framförallt nu under sommaren. Massa is ska det vara och den ska serveras med sugrör, det är ett måste. Att inte alla caféer och fik serverar islatte är för mig ett under. Om de ändå har kaffe, mjölk och is så kan det väl inte vara så svårt att trolla ihop?

När vi ändå är inne på det tema is så måste jag tipsa om den här glassen från Taverna Brillo som jag åt igår. Salty caramel var helt löjligt god, kan vara den godaste glassen jag ätit på hela sommaren! Och ja, jag vågar faktiskt utnämna mig själv som en expert inom området efter sommarens gedigna glassintag.

Idag sitter jag parkerad vid datorn hela dagen och skriver så fingrarna glöder. Jag har en stor lämning på måndag och inspirationen flödar. Det här är såå kul! Snart ska jag berätta för er lite mer vad det handlar om men inte riktig än. Som en sann bloggare bygger jag upp nyfikenheten och förväntningarna ett tag innan, haha. Den som väntar på något gott.

Jag gillar den här glassen av så många anledningar. Främst för att är den så fantastiskt god och len i konsistensen, nästan lite gräddig. Dessutom är den gjord på kokosmjölk vilket gör den helt vegetabilisk och laktosfri. Ni vet ju att jag älskar glass vid det här laget och jag gillar i stort sett all sorts glass som är god. Det viktigaste är att det är kvalitetsglass, gjord på de finaste av råvaror och med massa kärlek. Den här kvalar definitivt in där.

I fredags fick vi nog av värmeböljan inne i stan och bestämde oss för att åka på utflykt. Jag älskar friheten att kunna ta bilen och bara kunna köra dit man vill, speciellt när man varken har någon tid eller plats att passa. Jag, Marcus, min mamma och hennes man styrde färden mot Saltsjöbaden där första stoppet blev Holmen intill Grand Hotel Saltsjöbaden. Jag ropade in en Toast Skagen till lunch som sköljde ner med iskall tranbärsjuice.

Därefter tog vi på oss badkläder och promenerade bort till Badet för ett dopp. Omringad av gräs och grönt höll jag inte ut så länge – pollenchocken tog fullständigt över och jag tror till och med att jag halvt gråtandes bad om regn och höst där för en stund. Tacka uppfinnaren av solglasögon som i alla fall gett mig något att gömma mig bakom! Efter att ha spenderat en stund i bilen kändes det lite bättre och vi styrde bilen mot Stockholms bästa glass – Fryst på Kungsholmen. Åh, det är liksom så bra att jag egentligen inte vill tipsa om det, men samtidigt känner jag att det vore en skam att inte dela med mig av detta lilla smultronställe till er. Så efter tre gigantiska kulor glass mådde jag faktiskt lite bättre – tänk att glass jämt har den effekten på mig?