För exakt ett år sedan publicerade jag det här inlägget. Jag gick in i vecka 41, var en dag efter BF och kände liksom att det var dags. Det var en lördag och vi var hemma hela dagen och tog det lugnt. Man vågar ju inte riktigt planera allt för stora äventyr sådär i sluttampen.

Jag envisades med att vi skulle ta lite fler bilder på magen nu när den var så himla stor. Tips till alla gravida – ta bilder på magen! Det spelar ingen roll om det är enkla mobilselfies i spegeln, de behöver varken vara snygga eller piffade. Men det är så kul att titta tillbaka på i efterhand.

Jag minns att jag i vecka 22 tyckte att magen var SÅ STOR och tyckte det kändes helt orimligt att det ens skulle kunna bli större. Well, det kunde den, haha.

Men å andra sidan så här i efterhand tycker jag det känns helt sjukt att det liksom bott någon där inne? Hur får en plats?

På kvällen var vi på middag hos Johan och Maria, jag satt på en pall i köket när de lagade mat och minns att jag hade sådana förvärkar. Men det hade jag liksom haft i flera veckor så jag tog det inte så allvarligt. När vi skulle sova den natten kom jag aldrig till ro och morgonen efter drog det hela igång…

Läste det här inlägget på Elsas blogg och fick gåshud.

Kände igen mig i varenda ord, skulle lika gärna kunnat vara jag som skrev det. Känslan av att aldrig räcka till som mamma och förälder tror jag varken jag eller Elsa är ensamma om. Man vill göra alla rätt och finnas där hela tiden. Men att samtidigt dribbla någon slags karriär som frilans och egenföretagare med en liten bebis i famnen, det är tufft. Satan vad tufft det är.

Många frågar ofta hur jag får ihop det. Jag brukar halvskratta och säga att jag inte får det. Det är aldrig någon som vet om jag riktigt menar allvar eller inte. Knappt jag själv om jag ska vara ärlig.

Jag tänker ofta på hur det vore att faktiskt vara helt ledig. Så som det är ”meningen” att man ska vara. Strunta i allt och slippa det där dåliga samvetet som placerat sig som en hjälm över huvudet. Passa på att vila när Lily vilar, slippa känna att det alltid finns något jag borde göra och kanske tillåta mig att ha seriemarathon på kvällarna.

Och läsa. Som jag drömmer om att läsa en bok, en bok som inte är Pippi Långstrump.

Ofta är det först på kvällen jag har tid att uppdatera bloggen, svara på kommentarer och gå igenom mailen. Bloggen är ju ett tidskrävande jobb (som jag ändå älskar!) och jag vill liksom känna att jag håller en hög kvalité här, lyssnar till era önskemål och uppdaterar minst en gång om dagen.

Å andra sidan. Jag har ju ingenting annat att jämföra med.

Hade jag varit mammaledig med ett barn sedan tidigare hade jag kanske känt och agerat annorlunda nu. Men det här är liksom min vardag, det enda jag vet. Och jag älskar ändå kontrasten mellan mammaliv och att jobba, det skulle jag aldrig vilja vara utan.

Ibland önskar jag bara att jag inte satte så höga krav på mig själv. Att jag inte var tvungen att prestera precis hela tiden.

Det positiva i det hela är att Lily följt med mig i stort sett överallt sedan hon var några veckor gammal. Jag vill tro att det är därför hon är så nyfiken, social och älskar folk. Hon får så mycket uppmärksamhet och kärlek från alla håll och jag är övertygad om att det bara är positivt för henne. Det inte är helt optimalt alla dagar men jag är ändå tacksam över att jag har möjlighet att spendera mina dagar såhär. Att vara 100 % mammaledig är kanske inte för mig ändå.

Men det är aldrig enkelt. Aldrig.

Det går inte en vecka utan att jag undrar hur tusan jag ska få ihop det. Men på något sätt så får jag ju oftast det ändå.

Jag och Lily har haft världens mysigaste dag. Jag bestämde mig för att vara helt ledig och koppla bort allt vad mail och måsten heter. Vädret är så underbart just nu och vi har hängt ute på Gärdet och runt Tessinparken hela dagen.

Alltså, det är så galet att Lily går nu! Hon är ju inte ens 11 månader än. Hon tog sina första riktiga steg på sin 10-månaders dag och de senaste två veckorna har det lossnat totalt. Nu går hon som hon aldrig gjort annat och fullkomligt älskar det. Hon är så mycket nöjdare och tillfreds med tillvaron, som en helt ny värld öppnats för henne. Jollrar, pratar och tjuter av glädje.

Världens coolaste och gladaste unge.