Det är sällan jag pratar politik och samhällsproblem i bloggen men det går inte att blunda längre. Aldrig har det känts så oviktigt att prata om nyttiga smoothies eller materiella ting samtidigt som en av de största katastroferna i modern tid utspelar sig. Jag behöver inte upplysa någon om vad det är som sker, ingen kan ha missat nyhetsbevakningen de senaste dagarna. Den omdiskuterade bilden på lilla Alan Kurdi som prytt tidningsomslag världen över fick nog många fler än med mig att verkligen ta in vad det är som sker. Eller åtminstone försöka förstå hur overkligt det än känns.

Jag har bland annat valt att stötta initiativet Vi Gör Vad Vi Kan som samlar in pengar, kläder och förnödenheter till flyktingarna på ön Lesbos i Grekland. Ett volontärprojekt som startades av ett tiotal kvinnor med målet att samla in 500 000 kronor. I skrivande stund har de samlat in över 7 miljoner kronor (!!) på bara några dagar.

Detta ger mig hopp, extra mycket i en tid när främlingsfientliga vindar blåser starkt.

Aldrig har det varit så enkelt att hjälpa till. Vill du stötta Vi Gör Vad Vi Kan så swishar du valfritt belopp till 0702-093 303 (Ulrika Schreil insamlingsansvarig). Och följ dem här och här för senaste uppdateringen kring hur du kan hjälpa till. Utöver dem så finns det såklart en uppsjö organisationer som tar emot bidrag både i form av pengar, kläder, skor och hygienartiklar. Det kommer inte lösa alla problem men det är ett steg i rätt riktning.

Ingen kan göra allt men alla kan göra något. Jag kan bland annat utnyttja mitt utrymme här i bloggen till att berätta om deras projekt. Jag kan också rensa garderoben och packa ner kläder och skor jag inte längre använder och uppmana er att göra detsamma.

Vi har haft turen att födas i ett privilegierat, tryggt och säkert land – det minsta vi kan göra är att sätta oss in i vad som pågår i vår omvärld och bidra i den mån var och en kan. Tillsammans gör vi skillnad.

Jag låter Laleh stå för dagens soundtrack, en text som berör alldeles extra idag.

Jag har äntligen börjat yoga igen efter sommaren och det känns så himla skönt! Jag gick ju en gravidyogakurs på Altromondo yoga i våras men det var väldigt tidigt i graviditeten och då tränade jag i princip helt som vanligt fortfarande. Jag var bara i vecka 14 och hade knappt någon tendens till mage så jag kunde nog inte riktigt ta till mig alla delarna av gravidyogan. Just nu tränar jag inte alls lika intensivt som tidigare och då känns yogan helt rätt.

Var på första passet hos Jennie i tisdags och det kändes så skönt att köra igenom hela kroppen. Vi får även lära oss profylaxandning och det tror jag verkligen att jag kommer ha stor nytta av sen. Nu ska jag bara öva, öva och öva en massa så andningen sitter som den ska, haha. Jag tänkte försöka träna yoga så länge jag kan fram till förlossningen för att förbereda kroppen på allt som komma skall. Ni som kört gravidyoga – hur nära inpå beräknad förlossning tränade ni?

Igår var vi på ett helt fantastiskt bröllop – solen strålande, brudparet likaså och allting var på topp! Och vilken fest! Känner mig riktigt sliten idag, fötterna dunkar och hela kroppen är slut men det var det värt. På mig hade jag en helt underbar klänning från Stylein som jag köpte i juni, som tur var passade den fortfarande. När musiken tystnade och festen slutade promenerade vi hem i sommarnatten, jag med klackarna i ena handen och min kärlek i den andra.

Tack Sussi och Josef för att vi fick vara med och dela er dag!