För exakt ett år sedan publicerade jag det här inlägget. Jag gick in i vecka 41, var en dag efter BF och kände liksom att det var dags. Det var en lördag och vi var hemma hela dagen och tog det lugnt. Man vågar ju inte riktigt planera allt för stora äventyr sådär i sluttampen.

Jag envisades med att vi skulle ta lite fler bilder på magen nu när den var så himla stor. Tips till alla gravida – ta bilder på magen! Det spelar ingen roll om det är enkla mobilselfies i spegeln, de behöver varken vara snygga eller piffade. Men det är så kul att titta tillbaka på i efterhand.

Jag minns att jag i vecka 22 tyckte att magen var SÅ STOR och tyckte det kändes helt orimligt att det ens skulle kunna bli större. Well, det kunde den, haha.

Men å andra sidan så här i efterhand tycker jag det känns helt sjukt att det liksom bott någon där inne? Hur får en plats?

På kvällen var vi på middag hos Johan och Maria, jag satt på en pall i köket när de lagade mat och minns att jag hade sådana förvärkar. Men det hade jag liksom haft i flera veckor så jag tog det inte så allvarligt. När vi skulle sova den natten kom jag aldrig till ro och morgonen efter drog det hela igång…

Jag och Lily har haft världens mysigaste dag. Jag bestämde mig för att vara helt ledig och koppla bort allt vad mail och måsten heter. Vädret är så underbart just nu och vi har hängt ute på Gärdet och runt Tessinparken hela dagen.

Alltså, det är så galet att Lily går nu! Hon är ju inte ens 11 månader än. Hon tog sina första riktiga steg på sin 10-månaders dag och de senaste två veckorna har det lossnat totalt. Nu går hon som hon aldrig gjort annat och fullkomligt älskar det. Hon är så mycket nöjdare och tillfreds med tillvaron, som en helt ny värld öppnats för henne. Jollrar, pratar och tjuter av glädje.

Världens coolaste och gladaste unge.

I helgen ska vi på tre-dagars-bröllop i Dalarna när Sofia gifter sig med sin Kim. Jag ser så fram emot att helgen och att få fira kärleken tillsammans med dem. Och att dessutom få en massa kvalitetstid med min egen kärlek. Det är nämligen första gången vi lämnar bort Lily över natten, ja till och med en hel helg. Jag som aldrig har sovit utan henne ska helt plötsligt ska jag vara borta från henne hela helgen. Åh.

Vi har ju ingen familj här i närheten så därför hänger hon ju alltid med oss. Jag vet ju att hon kommer ha det hur bra som helst här hemma med sin farmor och hon kommer säkert inte ens märka att vi är iväg. Och visst ska det bli skönt att kunna koppla av och njuta lite på tu man hand, bara vi två.

Men gud, jag kommer ju sakna ihjäl mig efter denna underbara lilla varelse.

Detta lilla nylle, som jag älskar det.