Hej hej från Stockholm! Nu är vi hemma igen, vi landade redan igår morse men jag är tröttheten själv. Lite halsont på det och jag känner mig rätt risig om jag ska vara ärlig. Så därför lever jag kvar några dagar till i New York och fortsätter bjussa på bilder och tips från mina dagar där.

Ett grymt tips om ni ska resa med bebis är att införskaffa en bra bärsele. Ni kanske minns mitt dilemma över just bärsele vs. bärsjal som jag skrev om HÄR. Jag fick så grymt många tips av er och precis som många sa så var Lily nog helt enkelt för liten då. Men nu älskar hon att hänga i sele, spritter i hela kroppen och hon tjuter av glädje när hon får uppmärksamhet. En minst sagt nyfiken bebis som vill vara med hela tiden och inte missa en sekund.

Vi har lånat olika bärselar av vänner för att testa oss fram. Alla har ju fyllt sin funktion men till slut fastnade vi för denna från Baby Björn. Den är skön, Lily sitter tätt intill kroppen och framförallt är den enkel att hantera själv trots en sprattlande bebis och det känns som A och O.

Läs också:

Packlista när du reser med bebis

Att flyga med bebis – mina tips

Ni kanske minns senast vi pratade om det här med egentid? I lördags var första gången jag var ifrån Lily en längre tid. Fram tills nu har jag varit borta från henne 4 max 5 timmar och endast dagtid, kvällarna har alltid varit våra. Inte så konstigt egentligen, jag har helammat fram tills nu och då är ju mamma-rollen liksom upplagd så den första tiden. Plus att hon vägrat ta flaska eller något annat och ja, då blir man minst sagt lite låst.

Läs också: 5 saker att unna dig när du är gravid

Men i lördags var alltså den stora dagen, på flera sätt. Vi hade preppat och peppat, laddat upp på båda hållen inför denna dag. Jag åkte hemifrån klockan 07.00 och kom hem strax efter midnatt. 17 timmar av egentid och även om jag var tillsammans med andra var jag inte mamma hela tiden utan bara Anja. Skönt, läskigt, efterlängtat och så välbehövligt.

Dessutom otroligt viktigt att Lily och M fick värdefull egentid utan mig. Och allting gick förstås helt strålande, typiskt att man som morsa ska noja. Känns som det här med noja är ett personlighetsdrag som kommer i samma sekund som man plussar. Någon som känner igen sig?

Jag fÃ¥r ofta frÃ¥gan hur jag orkar. Orkar jobba heltid, driva tvÃ¥ företag och samtidigt vara ”mammaledig”. JodÃ¥, visst är det intensiva dagar men jag fÃ¥r det ändÃ¥ att funka. Jag har ju själv valt att kombinera jobb och mammaliv och försöker vara positiv och se det som en ynnest att jag kan styra min tid själv. Oftast funkar det väldigt bra och det är sällan jag klagar.

Men idag är en sådan dag då allting känns hopplöst. Jag är så trött att jag vill börja gråta. Lily som alltid sovit bra om nätterna har börjat vakna ofta och de senaste dagarna har hon varit så gnällig. Inte riktigt ledsen för något utan bara smågnyr och stökar runt hela tiden. Mina vanliga tricks med sånger och lekar funkar inte alls, hon ser bara ut att vara riktigt trött på mig (kanske inte kan klandra henne, haha).

Fasen, vissa dagar är mammalivet tuffare än andra.

Läste i appen Wonderweeks (efter tips från er, tack!!) och enligt den är hon inne i en ny fas där det händer väldigt mycket. Kunde pricka av exakt allting på listan. Och det är ju förstås skönt att veta att allting är normalt och verkar vara som det ska. Men det gör inte sömnlösa nätter varken roligare eller mindre jobbiga. Phu!

Och nu ska jag dessutom iväg på en plåtning, med två timmars sömn i bagaget. Vad tycker ni om den tajmingen?

Så idag trotsar jag alla mina egna råd om att äta rätt och tar till choklad och kaffe. Man är ju bara människa.