Jag var med i en podd för några veckor sedan där temat var nystart inför det nya kommande året. Vi pratade bland annat om det här med nyårslöften eller inte vilket fick mig att fundera lite. Jag gillar tanken med nyårslöften men ofta är de förknippade med måsten eller förbud och ofta relaterat till motion och hälsa. Man ska sluta röka, sluta äta godis och den klassiska – börja träna.

Jag tycker nyårslöften borde vara mer positiva och istället fokusera på sådant man vill göra, istället för att sätta upp förbud mot sig själv. Förstå mig rätt – det är kanon om man vill sluta röka eller börja träna. Men risken med att vara för hård mot sig själv i sina nyårslöften är att det blir tråkigt och ohållbart. Lite samma tänk som att börja sitt nya liv på måndag.

Och nyårslöften kan handla om så mycket mer än just träning och hur man äter. Ett fint löfte kan till exempel vara att va snäll mot sig själv. Något som jag tror de flesta av oss tjejer behöver bli så mycket bättre på.

På nyårsafton förra året satt jag och Marcus och pratade om alla förväntningar vi hade inför 2015. Vi tog ett vitt papper, varsin penna och skrev ner alla saker vi ville göra under året. Resa mycket, arrangera en träningsresa, yoga mer och umgås mer med vänner. Vi lovade också varandra att 2015 skulle bli vårt bästa år hittills. Tänk så rätt vi hade!

Brukar ni ha nyårslöften? 

JANUARI

Året inleddes med festligheter i form av ELLE-galan.

I slutet av januari tog vi vårt pick och pack och drog till värmen. Två veckor i Thailand med stopp på Koh Tao, Koh Phangan och Bangkok väntade. 

Dagarna bestod av träning, sol, bad och massa god mat. Så avkopplande och vi hade så roligt. Den bästa semestern någonsin!

FEBRUARI

Den 6 februari hände det här! En av våra sista kvällar i Thailand gick Marcus ner på knä på stranden och friade till mig. Vi skålade i färska kokosnötter och de sista dagarna på semestern svävade vi på moln.

Jag blev nominerad till Årets blogg i Finest Awards! Blev så chockad och otroligt rörd över att ni nominerat mig, bara det var en stor vinst i sig.

MARS

Mars började med att jag kände mig konstig i kroppen efter ett träningspass. Jag var illamående, kände mig helt slö och brösten ömmade. En stund senare blev jag galet sugen på semlor och föreslog att vi skulle köpa det. Jag har aldrig tyckt om semlor så Marcus bara tittade på mig, haha. Därefter låg jag på soffan och vilade resten av dagen, var helt slut och trodde jag höll på att bli sjuk.

Den natten kunde jag inte sova. Utan att jag visste det så kände jag det i hela kroppen. Något var annorlunda och jag var ganska säker på vad det var. Morgonen därpå plussade jag på stickan och jag överraskade Marcus med ett glatt besked om att vi skulle bli tre. En timme senare mötte jag upp Klara och Johanna för frukost på Pom och Flora. Mina tankar var någon HELT annanstans och jag var så säker på att de skulle se det på mig. Tyckte liksom det stod gravid i pannan på mig!

APRIL

I april mådde jag mycket bättre, illamående hade släppt och jag kunde njuta börja njuta av graviditeten. Jag plåtades för en artikel till ELLE och blev så anfådd bara av att springa dessa små korta distanser framför kameran. Hade ingen aning om att konditionen påverkades så tidigt de första veckorna.

Jag var konstant sugen på rulltårta och letade hela tiden efter DEN perfekta rulltårtan. Antar att detta är vad som kallas för gravidcravings, haha. Trots flera veckors sug åt jag inte en enda bit, hittade aldrig någon som såg så god ut som den jag fantiserade om.

Jag passade på att träna BECORE innan magen blev för stor!

Jobbmässigt planerade mycket inför vår träningsresa till Turkiet och i slutet av månaden drog vi ner för att förbereda det sista på plats innan alla deltagare anlände. Mer om själva träningsresan kommer ni kunna läsa om i min årskrönika del 2 som kommer upp här imorgon.

Snön har kommit till Stockholm. Väldigt lite snö förvisso, men ändå! Jag är ingen vinter-människa (jag vet, jag bor i fel land egentligen) men när marken är vit, himlen alldeles klarblå och solen strålar – ja, då tycker till och med jag att det känns helt okej. Min mamma är här på besök några dagar och i måndags tog vi en härlig promenad på Djurgården som visade upp sig från sin bästa sida.

Såhär sex veckor efter förlossningen består min träning än så länge av dagliga promenader och övningar i ”Mamma-mage appen”. Jag har börjat njuta av promenader på ett helt annat sätt nu. Tidigare har jag varit lite för rastlös för att bara promenera och har ofta föredragit att springa om jag ska ge mig ut. Så fall har jag varit tvungen att ta en promenad med en vän så att det samtidigt blir ett tillfälle att umgås. Men att bara gå ut och gå utan direkt mål eller plan har aldrig varit min grej.

Förrän nu! Nu älskar jag att bädda ner lillan i vagnen, sätta på en bra podcast i lurarna och ge mig ut en timme eller två. Man blir så klar i huvudet att den friska luften och det är ju så mycket mysigare att krypa ner i soffan när man varit ute en runda. Visst är det härligt att man kan ändra sig?

Hur känner ni? Är ni promenad-människor eller känner ni igen er i min beskrivning?