Vad tänker ni när ni hör ordet självkänsla? För mig innebär det att vara snäll mot mig själv och att bekräfta mig själv, något som kräver både träning och påminnelse.

Det är lätt att tvivla på sig själv om man hela tiden jämför sig med andra. Tidigare följde jag till exempel många stora tränings- och hälsokonton på Instagram för att jag trodde att det gav mig inspiration. Efter ett tag märkte jag att det snarare ledde till en inre stress som gjorde att jag kände mig otillräcklig.

När någon la ut en bild och berättade om sitt träningspass kände jag genast att min prestation var sämre, trots att jag kanske tidigare känt mig väldigt nöjd med dagens träningspass. Eller så fick jag ångest över dagens planerade vilodag och gav mig ut och sprang en runda. Istället för att rikta min uppmärksamhet inåt la jag allt fokus på andra vilket gjorde att jag omedvetet började jämföra allt jag gjorde.

Träna upp din självkänsla! Tänk efter när du mår som allra bäst bäst och avsätt mer tid i din vardag för just detta, vare sig det handlar om jobb, träning, vänner, familj eller kärlek. Inse att du är unik och värdefull och våga sätta ett högt värde på dig själv och ditt välbefinnande, ingen annan kommer att göra det åt dig. Och de dagar du tvivlar – fake it til you make it!

I samarbete med Keso vill jag uppmärksamma en fin film de gjort som handlar om just självkänsla. Jag vill inte berätta så mycket mer än så utan tycker ni ska kolla på filmen och låta budskapet sjunka in.

Inlägg i samarbete med KESO.

Jag fick nog en liten överdos av löpning i våras när jag tränade inför min halvmara och har i princip inte sprungit sedan dess. Att löpning är en dagsform och kondition en färskvara blev jag påmind om imorse när jag gav mig ut på en liten löptur.

Min plan var att springa en kort men snabb runda på 4-5 km.

Med grym musik i lurarna och morgonsol över Djurgården var jag riktigt peppad och drog med mig Marcus ut. Jag kände att vi kom in i ett snabbt och bra tempo och benen bara sprang på. Ändå tills min Nike Running-app uppdaterade mig efter 1 km och berättade att vi höll ett tempo på 6.45 per km, alltså mycket långsammare än jag inbillade mig. Det som kändes så bra och snabbt var mer än en minut långsammare än genomsnittstempot jag sprang 2,1 mil i april.

Det som kändes så bra föll helt när jag fick höra min hastighet och jag blev helt ofokuserad och distraherad. All självkänsla försvann och varje steg blev bara tyngre och tyngre, trots att tempot faktiskt ökade på slutet.

Såhär i efterhand inser jag hur löjligt det är och jag skäms nästan över att jag lät mig påverkas av en sådan liten sak. Att jag lät en app avgöra om min insats var bra eller inte. Samtidigt känner jag att det var viktigt att dela med mig av detta då det säkert finns flera som känner igen sig, speciellt om man precis kommit igång med träningen efter semestern eller kanske testar en ny sport.

Låt inte dessa hjärnspöken styra din självkänsla.

Jag gav ju mig ändå ut och sprang en härlig runda, det borde väl vara det viktigaste? Varje runda måste kanske inte vara rekordrundan och det behöver inte alltid handla om snabbat, bäst och längst. Var inte för hård mot dig själv, träning ska ju vara lustfylld, rolig och kravlös!

Imorgon blir det nya tag men då lämnar jag mobilen och pulsklockan hemma på löprundan. Då lyssnar jag på kroppen och ska njuta av varenda litet steg, oavsett hastighet och distans.