Hej mina fina, hur mår ni? Tänkte det var dags för ett enkelt och ärligt inlägg där vi bara delar med oss av hur vi mår. Jag tänkte börja med att säga att de här senaste dagarna har varit de bästa på länge. Också de tråkigaste dagarna, fast liksom tråkiga på ett ganska bra sätt.

Det började redan i måndags, första semesterdagen och jag kände mig helt genomrutten kroppen. Ont i huvudet, ljuskänslig och öm i hela kroppen. Hade träningsvärk i benen och orkade knappt rulla vagnen framför mig, trots att jag inte tränat på en vecka. Har haft ont i ryggen fler månader nu, egentligen sen slutet av graviditeten var gravid, och i månads blev det värre än någonsin. Spred sig upp över skuldrorna och gjorde ont precis hela tiden. Varför är det alltid så, att man blir sjuk precis när man går på semester?

Kändes som att kroppen bara sa STOPP. Tack och hej.

Fick som tur var en akut tid hos naprapat här på Ekerö, hade visst en rejäl låsning i bäckenbotten och helt svullen över skuldrorna. Den klassiska mammakroppen man får av att bära runt ett stycke tung bebis flera timmar varje dag. På ett sätt var det nog bra ändå, att kroppen och ryggen sa ifrån. Jag har verkligen tillåtit mig själv att ta det lugn de senaste dagarna.

Ja, så lugnt man kan med en vild 8 månaders som nyss lärt sig krypa. Men ni hajar. No stress. Haft så ofantligt lite att göra att jag hunnit bli uttråkad. Men samtidigt njutit av att inte behöva kolla på klockan eller ha några tider att passa. Kan inte minnas senast det hände.

Så nog om mig. Hur mår DU?

Fick de här fina bilderna av Sofia som hon tog på pressfrukosten i torsdags. Tyckte de var så mysiga att jag ville dela med mig! Det ser ut som Lily och Edita tar i hand, haha. Hej där kompis!

Nu ska jag och min lilla gosbollen (Lily alltså, inte Edita) bege oss till BVC på läkarkontroll. Vårt BVC ligger på samma gata som vi bor på så det tar bara 10 minuter att promenera dit. Brukar ta en liten omväg på vägen tillbaka så det blir en lagom promenadsträcka.

Jag förstår inte vart dagarna tar vägen, känns som jag inte kan planera mer än en sak om dagen om jag ska få ihop allt. Tycker ändå jag börjar få lite rutin på allt men det är ju så mycket som ska synka med amning, blöjbyten och påklädnad innan man lyckas ta sig hemifrån dessa dagar. Någon som känner igen sig?

Tack för all respons kring mitt inlägg om mammakroppen jag skrev igår. Ni är HELT FANTASTISKA på att sprida kärlek och värme och jag är så tacksam för vartenda ord <3

Den här bilden togs för ganska exakt ett år sedan. Jag minns att jag var väldigt stolt över min kropp, jag var i mitt livs bästa form! Nu när jag ser tillbaka på bilderna ett år senare blir jag nästan chockad över hur smal jag var. Min vardag bestod i stort sett bara av träning, planering och att äta rätt mat vid rätt tidpunkt. Jag mådde aldrig dåligt av det då men jag inser nu i efterhand att det var lite för mycket av det goda.

Ungefär tre månader efter den här plåtningen blev jag gravid. Jag har alltid sagt att jag ska vara i mitt livs bästa form när jag blir gravid för att ge kroppen bästa möjliga förutsättningar. Den senaste tiden har jag fått många kommentarer om att man ser fram emot att följa min resa tillbaka efter graviditeten. Tillbaka till vadå?

Jag gick upp 12 kg under graviditeten. Det mesta försvann efter förlossningen och nu fyra veckor senare har jag 2 kg kvar till min startvikt. Min mage ser inte ut som på bilden nedan än men jag kunde inte bry mig mindre. Just nu är min mage mjuk och gosig och vet ni vad? Jag älskar det! Jag har en sådan respekt för min kropp och känner mig säkrare och kvinnligare än jag någonsin gjort. Min kropp har skapat och burit ett liv och precis där i min mjuka mage har Lily bott i 9 månader. Hur häftigt är inte det?

Jag älskar att jag nu kan gå långa promenader och ser fram emot när jag kan börja träna igen. För att träning får mig att må bra. Det handlar inte om vikt för mig eller att ”komma tillbaka” till där jag var innan. Jag vill kunna springa snabbt och känna mig stark för att jag älskar känslan det ger mig. Och om min träning kan inspirera en enda person till att tycka träning är kul så är ingen gladare än jag.

Men för mig är det helt oviktigt om jag väger mer, mindre eller samma än innan. Jag har ett helt annat fokus nu än för ett år sedan och har ett så mycket mer avslappnat förhållande till både mat och träning. Det är vad hälsa och välmående innebär för mig.

Jag förstår att ingen menar illa men ju fler kommentarer jag fått desto mer har de etsat sig fast i huvudet. Som att jag förväntas vilja se ut som på bilden nedan igen trots att mitt liv totalt förändrats sedan dess. Kan vi inte bara släppa all hets och press på mammakroppen och njuta av våra fantastiska kroppar precis som de är?

Foto: Emma Svensson / Studio Emma Svensson