Idag går vi in graviditetsvecka 39 och jag känner mig mer gravid än någonsin. Börjar liksom känna att jag kan det här med att vara gravid nu. Det är nog meningen att man ska tröttna på det såhär i slutet, som ett sätt att mentalt ladda om och förbereda sig inför förlossningen.
Jag mår fortfarande väldigt bra i kroppen och har egentligen inga större krämpor att klaga på. Har inte lagt på mig så mycket i vikt förutom magen och jag känner mig varken vätskefylld eller svullen som jag har förstått att många brukar göra i slutet. Var hos barnmorskan i måndags och bebisen ligger fixerad med huvudet neråt vilket börjar kännas rejält nu. Hon är verkligen aktiv där inne i magen och ibland stöter huvudet mot bäckenbenet så det strålar ut i benen.
Jag är inte speciellt nervös inför förlossningen utan mer för vad som kommer efteråt, att vi ska åka hem med en liten bebis som vi har allt ansvar för. Känns så övermäktigt att vi kommer vara de viktigaste personerna i denna lilla minis liv.
Kommer vi klara av det? Ãr vi verkligen redo? Gud, tänk om vi misslyckas? Alla dessa praktiska frÃ¥gor som börjar dyka upp, jag känner att jag inte har en aning om nÃ¥gonting. Vad har en bebis pÃ¥ sig när den sover? Har man bÃ¥de täcke och filt i vagnen? Men overall och Ã¥kpÃ¥se dÃ¥, vad är egentligen bäst?
Alla föräldrar verkar ju ha stenkoll på det mesta, var finns manualen?
Läs mer om graviditeten:
