Anja Forsnor

Har du alltid varit hälsosam och sportig?

Nej, långt ifrån! Jag har testat på flera olika sporter under min uppväxt som fotboll, dans, balett och ridning men aldrig riktigt fastnat för något. Ridning var nog det jag höll i längst fram tills jag var 12 år. Därefter drog en vän med mig på spinning och jag upptäckte så småningom gymvärlden. Under flera var jag, som så många andra, antingen av eller på i min träning tills jag hittade en bra balans. I samband med att träningen föll på plats för cirka 3 år sedan började jag intressera mig mer och mer för mat och gjorde en ganska stor omställning till så som jag äter idag.

Hur skulle du beskriva dig själv som person?

Glad, nyfiken, ödmjuk och lojal. Jag har många bekanta och en stor umgängeskrets men det är få personer jag verkligen släpper in på livet och delar allt med.

Din favoritmaträtt?

Åh, vilken svår fråga. Det beror så mycket på säsong för mig men just nu under hösten är jag extra förtjust i rostade rotfrukter som palsternacka, sötpotatis, morot och rödbetor serverat med någon god grönsallad, fetaost och pinjenötter.  Jag är också löjligt förtjust i gröna ärtor haha!

Har du bott i fler städer än Stockholm?

Jag är född och uppvuxen i Malmö, bodde under ett halvår i San Diego i Kalifornien och nu bor jag sedan 5 år tillbaka i Stockholm.

Hur träffades du och din kille?

Haha, det är faktiskt en lite lustig historia. Vi träffades på en kick-off på min gamla arbetsplats för 4,5 år sedan, just då var jag praktikant och Marcus var anlitad för att hålla i en del av kick-offen. Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet men i samma stund som jag fick syn på honom så blev jag helt golvad. Han kändes så annorlunda alla människor jag tidigare mött och vi satt uppe hela natten och pratade oavbrutet. Vi hade vår första dejt redan dagen därpå och sedan dess har det varit vi. Han är min bästa vän och den finaste person som finns.

Jag och Marcus på bröllop i London sommaren 2014.

Ni som hängt med här ett tag vet att jag tipsat om Matdistriktet innan. Men det är liksom så himla bra att jag måste tipsa om det igen och igen. Deras buffé är lite olika från dag till dag och där finns alltid bra med grönt, rotfrukter, fisk, fågel eller kött och olika röror. Passar både om man är vego, äter mejerifritt eller glutenfritt. Eller bara vill ha en jäkligt god lunch helt enkelt! När man botaniserat och plockat av det man vill ha (vilket brukar bli typ allt för min del) så väger man sin tallrik och betalar för det man äter. Inte den billigaste lunchen i stan alltid men riktigt, riktigt bra.

Helt klart ett av Stockholms absolut bästa lunchställe!

Så här såg det ut när jag och Maria lunchade där i onsdags.

På min tallrik hittar man bland annat lax, glasnudlar med chili och ingefära, bakad pumpa med fetaost och bär, grillade grönsaker, sallad och en röra med fetaost och basilika. Mucho gott!

Matdistriktet ligger på Rådmansgatan 57, nära Odenplan.

Då var den här – den magiska vecka 40!

Kan inte förstå vart tiden tagit vägen. Tycker den här graviditeten har gått så fort, samtidigt som det känns som jag varit gravid i en hel evighet! Fram tills vecka 12 gick det riktigt långsamt, jag var trött och hade knappt berättat för någon om graviditeten vilket var påfrestande. Så sjukt svårt att hålla en sådan grej för sig själv när det är typ det största man någonsin varit med om.

Efter vecka 20 tycker jag tiden har gått ganska snabbt men ALLA sa till mig att de sista veckorna, kanske från vecka 34 och uppåt kommer gå sååååå långsamt. Well, jag tycker det är precis tvärtom. Veckorna och dagarna har bara sprungit förbi och nu så är vi inne på sista veckan!

Oavsett när bebisen behagar att göra entré så kan jag med all säkerhet veta att jag inte kommer vara gravid så värst länge till.

Det är med lite blandade känslor om jag ska vara ärlig. Jag börjar känna mig ganska klar med graviditeten i sig, jag kan det här nu och det ska bli jäkligt skönt att kunna använda kroppen som vanligt igen. Och självklart längtar jag efter att få träffa vår lilla bebis.

Samtidigt kommer jag sakna magen och alla rörelser där inne. Det kanske låter knäppt men man får en väldigt mysig relation till magen och det lilla livet där inne och det känns konstigt att det inte ska vara såhär för alltid nu. Någon som känner igen sig?