Ska man verkligen äta för två när man är gravid? Jag är nog inte ensam om att fått höra den kommentaren under min graviditet, att man ska passa på att njuta av att man ”får” äta mer än vanligt.

Vad man stoppar i sig är alltid viktigt, i synnerhet under en graviditet, eftersom det du äter påverkar två personers hälsa. Det betyder inte att du ska äta dubbelt så mycket som vanligt, din kropp behöver mer näring och vitaminer – inte mer kalorier.

Hur mycket mer ska man äta då? Den första trimestern, månad 1-3, räcker det med en extra frukt om dagen. Under den andra trimestern, månad 4-6, bör man även lägga till ett extra mellanmål om dagen. Den sista trimestern, månad 6-9, kan man öka till två mellanmål och en frukt om dagen.

Allting beror förstås på hur man mår under sin graviditet, vilket kan variera mycket från vecka till vecka. De första veckorna tappade jag all aptit och fick kämpa för att få i mig något över huvudtaget. Några veckor senare var jag otroligt hungrig och fick ofta lägga till ett matigt mellanmål efter lunchen. De sista veckorna fanns det så lite plats kvar i magen att jag blev mätt bara av att titta på en tallrik med mat.

Jag inser nu att jag åt nästan tvärtom utifrån Livsmedelsverkets rekommendationer ovan, men det funkade trots allt för mig. Det viktigaste är att man mår bra, får i sig den näring som behövs för sig själv och bebisen. Om man som jag har svårt att få i sig mat de sista veckorna kan det vara värt att tänka lite extra på vad man stoppar i sig då. Kroppen ska snart genomgå sitt livs träningspass och då är det bra att ha laddat upp med bra mat, långsamma kolhydrater och protein för att ge kroppen och musklerna de bästa förutsättningar.

Fil med granola, frukt och bär är ett perfekt mellanmål att lägga till. Jag åt mycket yoghurt och fil under mina graviditet eftersom jag inte alls var sugen på varm mat. Fräscht, gott och fullt med bra energi, vitaminer och mineraler!

Läs mer:

> Trailmix – bästa mellanmålet när du är på språng

> Proteinbollar med hampa och solrosfrön

Den här bilden togs för ganska exakt ett år sedan. Jag minns att jag var väldigt stolt över min kropp, jag var i mitt livs bästa form! Nu när jag ser tillbaka på bilderna ett år senare blir jag nästan chockad över hur smal jag var. Min vardag bestod i stort sett bara av träning, planering och att äta rätt mat vid rätt tidpunkt. Jag mådde aldrig dåligt av det då men jag inser nu i efterhand att det var lite för mycket av det goda.

Ungefär tre månader efter den här plåtningen blev jag gravid. Jag har alltid sagt att jag ska vara i mitt livs bästa form när jag blir gravid för att ge kroppen bästa möjliga förutsättningar. Den senaste tiden har jag fått många kommentarer om att man ser fram emot att följa min resa tillbaka efter graviditeten. Tillbaka till vadå?

Jag gick upp 12 kg under graviditeten. Det mesta försvann efter förlossningen och nu fyra veckor senare har jag 2 kg kvar till min startvikt. Min mage ser inte ut som på bilden nedan än men jag kunde inte bry mig mindre. Just nu är min mage mjuk och gosig och vet ni vad? Jag älskar det! Jag har en sådan respekt för min kropp och känner mig säkrare och kvinnligare än jag någonsin gjort. Min kropp har skapat och burit ett liv och precis där i min mjuka mage har Lily bott i 9 månader. Hur häftigt är inte det?

Jag älskar att jag nu kan gå långa promenader och ser fram emot när jag kan börja träna igen. För att träning får mig att må bra. Det handlar inte om vikt för mig eller att ”komma tillbaka” till där jag var innan. Jag vill kunna springa snabbt och känna mig stark för att jag älskar känslan det ger mig. Och om min träning kan inspirera en enda person till att tycka träning är kul så är ingen gladare än jag.

Men för mig är det helt oviktigt om jag väger mer, mindre eller samma än innan. Jag har ett helt annat fokus nu än för ett år sedan och har ett så mycket mer avslappnat förhållande till både mat och träning. Det är vad hälsa och välmående innebär för mig.

Jag förstår att ingen menar illa men ju fler kommentarer jag fått desto mer har de etsat sig fast i huvudet. Som att jag förväntas vilja se ut som på bilden nedan igen trots att mitt liv totalt förändrats sedan dess. Kan vi inte bara släppa all hets och press på mammakroppen och njuta av våra fantastiska kroppar precis som de är?

Foto: Emma Svensson / Studio Emma Svensson

Vad roligt att så många av er uppskattade min förlossningsberättelse. Jag tycker det är lite läskigt att dela med mig av vissa saker, var går liksom den där magiska gränsen mellan privat och personligt? Samtidigt minns jag själv hur mycket jag uppskattade att läsa och höra sådant inför min förlossning så jag blir bara glad ifall det kan vara till hjälp för någon.

Fick frågan om hur jag förberedde mig mentalt inför förlossningen så jag tänkte dela med mig av några tips.

1. Gravidyogakurs – jag tog två kurser gravidyoga, en omgång i början av graviditeten och en omgång de sista veckorna innan förlossningen. Yogan förberedde mer både fysiskt men framförallt mentalt och fokuserade mycket på förlossningen. Vi lärde oss grunderna i profylaxandning och fick tips på bland annat förlossningsställningar och massage för att hantera värkarna. Så bra! Kan varmt rekommendera alla preggos att gå till Jennie Liljefors på Altromondoyoga här i Stockholm.

2. Förlossningskurs – vi gick på en förlossningsförberedande kurs på Danderyds sjukhus och trots att jag var lite skeptisk till sex timmars föreläsning en söndag så var den riktigt givande. De gick igenom allt från värkarbete, smärtlindring och när man ska åka in till BB.

3. Podcast – jag var aldrig direkt sugen på att kika på förlossningsfilmer, däremot plöjde jag alla avsnitt av podden ”Vattnet går”. Hett tips, den är både underhållande, information och ärlig! BB Sophia har också en podd som heter ”Miraklet i magen” som jag lyssnade på.

4. Rätt inställning – från det att jag berättade att jag var gravid fick jag ständigt frågan ”Åh, är du nervös inför förlossningen?” och jag ska ärligt säga att jag aldrig var nervös eller rädd. Till en början kändes förlossningen så avlägsen att jag inte ens tänkte på den. Jag och Marcus pratade en del om det hemma på slutet men alltid med en positiv och förväntansfull inställning. Det funkar säkert inte för alla, men för mig hjälpte det att tänka att hur vidrigt och smärtsamt det än skulle vara så är den ingen smärta som varar för evigt. Jag tänkte desto mer på allt som kommer efteråt med återhämtning, läkning, amning och hela ansvaret att ta hand om ett nytt liv.

5. Självförtroende – jag försökte gå med ett stort självförtroende eftersom jag visste att det skulle göra mig avslappnad och lugn. Jag hade turen att ha en väldigt komplikationsfri graviditet och därför var jag övertygad om att även förlossningen skulle gå galant. Allt kan hända under en förlossning och skulle det dyka upp komplikationer så får man hantera det allt eftersom istället för att oroa sig på förhand. Dessutom har vi i Sverige en av världens bästa förlossningsvård, lyllos oss som får föda här!

Mer preggoläsning!

> Min förlossningberättelse

> 10 saker jag ser fram emot efter graviditeten

> Gravid vecka 40