Tänkte inleda veckan med ett nytt tema här i bloggen, nämligen måndagspepp. Det var överlag många av er som önskade mer pepp och JA, det vill jag ju såklart kunna bidra med så gott jag kan.

Jag tror att oavsett om man jobbar med sin dröm eller tycker dagarna på jobbet är rätt trista så kan det där måndagsångesten lätt slå till. Ibland känns bara veckan som en enda lång transportsträcka till helgen och alla roligheter igen. Det är nog rätt svenskt att bara planera allt kul på helgen och sen nästan kämpa sig igenom veckan. Så varför kan vi inte vända på det helt enkelt?

Nu i helgen som gick hade vi inga planer och det var så lyxigt. Jag har gått i softa träningskläder och hängt i sandlådan med otvättat hår och totalt opiffad. Och sen idag har jag planerat en efterlängtad tjejmiddag med Amelie och Sandra efter jobbet. Vi har inte setts på några veckor så det ska bli så mysigt att catch up och prata allt om flytt, renoveringar och resor.

MÃ¥ndagsmiddag mina vänner, it’s the shit.

Såhär såg det ut när jag var på tjejmiddag i Malmö i somras, här med mina fina Sofia och Nina.

Snubblade över den här listan i Michaelas blogg för ett tag sedan och blev så inspirerad att jag tänkte köra den här.

Vid matbordet?

Den som lagar, piffar och fixar. Det måste vara ordning och reda när jag sätter mig vid matbordet, därför diskar jag allting innan vi äter. Jag vill gärna röja undan på bordet, tända ljus, stänga av tv:n och komma i stämning innan vi börjar äta. Sen äter jag alldeles för snabbt, vågar gissa på att det är en ofin egenskap jag dragit på mig sedan jag blev mamma.

PÃ¥ nattklubben?

Ok, jag erkänner. Det var ju inte igÃ¥r jag var pÃ¥ nattklubb senast, haha. Förr var jag den som aldrig vill gÃ¥ hem och dansade alltid tills lamporna tänds. Alltid tillsammans med mina vänner tätt intill mig. De senaste Ã¥ren har jag mer blivit den som ”bara ska gå pÃ¥ toaletten” och sen rÃ¥kar smita hem utan att säga nÃ¥got, haha. SÃ¥ hemskt egentligen! Hatar att lämna tidigt och känna mig trÃ¥kig (fast jag nog inser att jag är det, haha).

PÃ¥ efterfesten?

Den som hänger i köket, dansar nonstop och kan texten till precis alla 90-talshits utantill.

PÃ¥ stranden?

Mitt 18-åriga jag hade legat raklång i den stekheta solen timme efter timme. Nu är jag (tack och lov!!) lite mer vuxen och hänger helst i skuggan, speciellt om jag är utomlands. Alltid insmord i minst SPF 30. Jag älskar att bada men avskyr att doppa huvudet. Har aldrig (!) dykt för att det verkar så läskigt. En bra stranddag innehåller en bra bok, god lunch och obegränsat med iskaffe, smoothies och frukt.

I klädbutiker?

Jag vill alltid gÃ¥ själv i butiker och blir sÃ¥ stressad om jag har med mig nÃ¥gon. När vi var yngre och ”gick pÃ¥ stan” var aldrig detta nÃ¥got jag reflekterade över, men det var ju mer regel än undantag att komma hem med ytterst tveksamma plagg. Nu har jag nästan alltid ett mission och har ofta spanat in nÃ¥got ett plagg eller vet precis vad jag letar efter.

Hemma hos andra?

Jag känner mig ofta snabbt hemma hos andra och har lätt för att trivas. Jag vill alltid ha med mig något när jag kommer hem till någon, oavsett om det är en liten present, blomma eller flaska vin.

PÃ¥ flygplan?

Jag har alltid tyckt om att flyga (utan barn, hehe) och brukar bunkra upp med poddar, böcker, choklad och mat. Är det bara jag som alltid får ett enormt sug efter choklad när man flyger? Tycker alltid att flygplansmaten är så nasty så jag köper hellre med mig egen mat. Jag flyger alltid i sköna kläder, gärna träningstight och en lös tröja.

Jag kommer nog aldrig vara tjejen som flyger i klackar och klänning, hur snyggt det än är. Bekväm går före allt! Drömmer om att flyga business class (återigen, utan barn) och endast med handbagage. Hur tusan lyckas folk få plats med allt i en yttepytteliten väska?

Hemma en chilldag?

Jag är egentligen helt värdelös på att chilla. Kan verkligen längta efter att bara ta det lugnt och mysa men drar ofta igång något gigantiskt projekt som att rensa garderoben eller sortera i skafferiet. Hopplöst! Kan inte heller koppla av ifall det är stökigt och rörigt hemma, allt måste vara undanplockat och städat. Men sen så streckkollar jag gärna någon spännande serie tills jag somnar.

I ett förhållande?

Den roliga såklart! Ok, egentligen kanske Marcus borde svara på den här frågan men eftersom han är bortrest hela veckan så jag får försöka rannsaka mig själv, hehe. Well, jag är faktiskt en riktig förhållandetjej och kanske tidernas sämsta singel. Jag är alltid den som fixar, planerar, bjuder hem folk och ser till att saker blir gjorda. Trivs som bäst i tvåsamhet och älskar att bo ihop. Dock behöver jag alltid en stor dos egentid.

Är nog egentligen ganska romantisk även om jag inte alltid vill erkänna det.

På morgonen och kvällen?

Jag har blivit (ofrivilligt) morgonpigg det senaste året och nu försöker jag njuta av att gå upp tidigt och börja dagen i lugn och ro. Avskyr att stressa på morgonen och går hellre upp extra tidigt innan jag ska åka hemifrån. Vaknar i stort sett alltid hungrig, oavsett när jag vaknar, och börjar alltid fixa frukosten.

Den lite lätt dåliga kombon är att jag egentligen även är kvällsmänniska och är som mest kreativ på kvällen. Vill gärna vara hemma på kvällen och tycker inte om när jag är iväg för många kvällar i rad. Jag försöker bli en sådan person som går och lägger sig kl. 21 men inser att det nog aldrig kommer att hända.

Den senaste tiden har jag fått en del frågor här i bloggen om min tid i San Diego. Inser nu när jag skriver detta att det snart gått 8 år sedan jag var där, det är ju helt galet. Jag pluggade alltså på universitetet i San Diego, SDSU en termin våren 2009. Att åka dit är ett av mina bästa beslut någonsin och jag kan varmt rekommendera alla som funderar på något liknande att göra det.

Tanken var att jag skulle åka till USA helt själv. Någon vecka innan avresa hade jag svarat på ett mail från en svensk tjej, Hanna, som skulle dit samtidigt som mig. Vi klickade direkt och när jag kom dit flyttade jag in på samma hostel som henne. Vi började leta boende tillsammans och efter tips från en gammal klasskompis som visade sig vara där samtidigt så hittade den mysigaste lilla lägenheten med parkettgolv (hurra för att slippa heltäckningsmatta!) ett stenkast från stranden.

Tänk er lägenhetskomplexet i Melrose Place, exakt så såg det ut! Med en helt galen kvinna som hyresvärd dessutom. Efter fyra dagar ställde vi till med inflyttningsfest och bjöd in alla vi träffat under veckan, haha. Vi hade så många roliga stunder i den lägenheten och idag är Hanna en av mina bästa vänner och även Lilys gudmor.

Eftersom jag inte pluggade hemma i Sverige sÃ¥ kunde jag inte söka kurser pÃ¥ förhand utan fick ”krasha klasser” som det heter. Det innebär att man under tvÃ¥-tre veckor gÃ¥r pÃ¥ de kurserna man vill gÃ¥ pÃ¥, sitter med under lektionen och sen efterÃ¥t försöker smöra för läraren att fÃ¥ en plats. Eftersom mÃ¥nga byter och hoppar av kurser de första veckorna fÃ¥r man ofta plats. Man Ã¥ker ocksÃ¥ pÃ¥ nÃ¥gra rejäla nitlotter och kan testa sÃ¥dant man aldrig skulle göra annars.

I hopp om att bli kulturell tjatade jag mig till en plats pÃ¥ Art History vilket visade sig vara världens sömnpiller (chocker!), jag gjorde även nÃ¥gra taffliga försök pÃ¥ Art and Design men det var bara att lägga ner. Istället blev det tvÃ¥ kurser Filosofi (hade vääärldens skönaste proffessor), American Sports (där vi spelade amerikansk fotboll, baseboll och fick öva pÃ¥ olika hejarramsor som man tydligen mÃ¥ste kunna när man är publik), Surfing (japp, kan stoltsera med betyg A i surfing) och Cinema as Art and Communication. Det roliga med universitetet i USA, i alla fall i Kalifornien, är att det finns kurser i precis allt – bowling, segling, backpacking, cheerleading – you name it!

Så hur är egentligen livet som student i Kalifornien då? Exakt som i en amerikansk high school film. Allting stämmer, jag lovar. Det finns cheerleaders på skolan, galna frat-parties, beer-pong och alla är så där laid-back och sköna. Minns ni filmen Bring it on med Kristen Dunst? Den spelades in på min skola så då vet ni ungefär vad jag menar.

Förutom minnen för livet träffade jag några av mina närmaste vänner där. Idag är vi alla återförenade i Stockholm och kallar varandra familjen. Ni vet vännerna som man vet att de alltid kommer finnas där, oavsett vad som händer i livet. Fasen vad fint.

Jag kommer nog alltid ha en förkärlek till Kalifornien och drömmer ofta om att flytta tillbaka. Livet är så tacksamt när det är klarblå himmel och sol varje dag, folk är glada och allt är lite enklare. Och vet ni, i vinter åker jag tillbaka några månader igen, den här gången tillsammans med min lilla familj.