Äntligen har mina NikeiD kommit! Jag beställde dem i juli vilket förklarad de glassiga sommarfärgerna jag valde, haha. De kommer pigga upp ordentligt i höst i alla fall. Modellen är Lunarglide 6 som jag har sedan tidigare, gillar dem.

Här kan ni göra era egna om ni är sugna. (Varning för att det är sjukt beroendeframkallande!)

Såå, vad tycker ni om mina karameller till skor? Jag älskar dem!

Om det är något jag alltid förespråkar så är det att man ska lyssna på kroppen.

Idag är det jag själv som måste följa det rådet.

Jag hade verkligen sett fram emot att springa Tjejmilen idag. Efter att ha avklarat Midnattsloppet, Bellmanstafetten och Tough Viking de fyra senaste veckorna har jag haft Tjejmilen som ett mål och en perfekt avslutning på höstens alla lopp.

Men med 3 mils lopp i kroppen och hård träning de senaste veckorna orkar kroppen inte mer. Jag håller på att överträna mina ben som den här veckan har börjat protestera på riktigt. Jag är så öm och stel i musklerna att jag knappt kan göra enkla övningar utan att få ont.

I veckan har jag varit hos både naprapat och massör i hopp om att mjuka upp min kropp och känna mig redo. Men det finns inga quickfixes och ingen som kan trolla fram nya pigga ben så länge jag inte tar hand om min kropp på bästa sätt. Igår fick jag träningsförbud och ordinerad strikt vila av benen en vecka framåt.

Jag inser verkligen nu hur viktigt det är att lyssna på kroppens signaler istället för att fokusera på prestationer.

Därför har jag tagit beslutet att inte springa Tjejmilen idag. Jag kan inte bara säga att alla andra ska lyssna på kroppen om jag inte själv följer det. Nu får tävlingsmänniskan i mig stiga åt sidan och det är dags att jag tar hand om mig själv. Även om det var ett tråkigt beslut att ta är jag stolt över mig själv och vetskapen om att jag gör det enda rätta – för mig. Jag måste erkänna att jag inte mår bra i kroppen och min hälsa är viktigare än alla lopp.

Senare idag åker jag och Mathilda till Turkiet. Där väntar en hel veckas sol, bad, läsning och riktig semester. Ingen stress och inga måsten, precis vad jag behöver.

Bloggen följer såklart med men kanske med lite färre inlägg än vanligt. Jag hoppas ni har överseende med det och hänger kvar trots min lilla svacka. När jag kommer hem från semestern vill jag vara starkare än någonsin och så redo för allt jag har framför mig i höst. Är ni med mig?

Jag fick nog en liten överdos av löpning i våras när jag tränade inför min halvmara och har i princip inte sprungit sedan dess. Att löpning är en dagsform och kondition en färskvara blev jag påmind om imorse när jag gav mig ut på en liten löptur.

Min plan var att springa en kort men snabb runda på 4-5 km.

Med grym musik i lurarna och morgonsol över Djurgården var jag riktigt peppad och drog med mig Marcus ut. Jag kände att vi kom in i ett snabbt och bra tempo och benen bara sprang på. Ändå tills min Nike Running-app uppdaterade mig efter 1 km och berättade att vi höll ett tempo på 6.45 per km, alltså mycket långsammare än jag inbillade mig. Det som kändes så bra och snabbt var mer än en minut långsammare än genomsnittstempot jag sprang 2,1 mil i april.

Det som kändes så bra föll helt när jag fick höra min hastighet och jag blev helt ofokuserad och distraherad. All självkänsla försvann och varje steg blev bara tyngre och tyngre, trots att tempot faktiskt ökade på slutet.

Såhär i efterhand inser jag hur löjligt det är och jag skäms nästan över att jag lät mig påverkas av en sådan liten sak. Att jag lät en app avgöra om min insats var bra eller inte. Samtidigt känner jag att det var viktigt att dela med mig av detta då det säkert finns flera som känner igen sig, speciellt om man precis kommit igång med träningen efter semestern eller kanske testar en ny sport.

Låt inte dessa hjärnspöken styra din självkänsla.

Jag gav ju mig ändå ut och sprang en härlig runda, det borde väl vara det viktigaste? Varje runda måste kanske inte vara rekordrundan och det behöver inte alltid handla om snabbat, bäst och längst. Var inte för hård mot dig själv, träning ska ju vara lustfylld, rolig och kravlös!

Imorgon blir det nya tag men då lämnar jag mobilen och pulsklockan hemma på löprundan. Då lyssnar jag på kroppen och ska njuta av varenda litet steg, oavsett hastighet och distans.