Snön har kommit till Stockholm. Väldigt lite snö förvisso, men ändÃ¥! Jag är ingen vinter-människa (jag vet, jag bor i fel land egentligen) men när marken är vit, himlen alldeles klarblÃ¥ och solen strÃ¥lar – ja, dÃ¥ tycker till och med jag att det känns helt okej. Min mamma är här pÃ¥ besök nÃ¥gra dagar och i mÃ¥ndags tog vi en härlig promenad pÃ¥ DjurgÃ¥rden som visade upp sig frÃ¥n sin bästa sida.

SÃ¥här sex veckor efter förlossningen bestÃ¥r min träning än sÃ¥ länge av dagliga promenader och övningar i ”Mamma-mage appen”. Jag har börjat njuta av promenader pÃ¥ ett helt annat sätt nu. Tidigare har jag varit lite för rastlös för att bara promenera och har ofta föredragit att springa om jag ska ge mig ut. SÃ¥ fall har jag varit tvungen att ta en promenad med en vän sÃ¥ att det samtidigt blir ett tillfälle att umgÃ¥s. Men att bara gÃ¥ ut och gÃ¥ utan direkt mÃ¥l eller plan har aldrig varit min grej.

Förrän nu! Nu älskar jag att bädda ner lillan i vagnen, sätta på en bra podcast i lurarna och ge mig ut en timme eller två. Man blir så klar i huvudet att den friska luften och det är ju så mycket mysigare att krypa ner i soffan när man varit ute en runda. Visst är det härligt att man kan ändra sig?

Hur känner ni? Är ni promenad-människor eller känner ni igen er i min beskrivning?