I onsdags möttes jag och Ann upp för att gå på en pressfrukost ihop. Dock hade vi ta fel på dagen, eller mest jag faktiskt, vilket vi insåg när vi var framme och ingen annan var där, haha. Jag hade skrivit onsdag i min kalender och Ann torsdag, vilket alltså var rätt, men lyckades ändå övertyga henne om att vi skulle ses på onsdagen. Ja, ni hör ju – total förvirring!

Det positiva var att vi istället fick tid att sitta ner och njuta av en långfrukost ihop. Någon som inte satt ner var älskade Bobo som glatt härjade runt och underhöll hela stället. Han åt även upp allt pålägg från Anns smörgås, slängde lussebullen på golvet och stoppade fingrarna i kaffet. Så mycket energi i den lilla kroppen!

Lily sov helt obemärkt i sin vagn hela tiden, snacka om vilka kontraster det finns mellan en 1 månaders bebis och en 1,5 åring. Får passa på att njuta den här första tiden när hon är rätt nöjd så länge hon får sova i sin vagn.

För en månad sedan träffade vi den här lilla tjejen för första gången. Vi låg och tittade på henne timme efter timme och fascinerades av varenda liten rörelse och alla små ljud som kom från den här lilla varelsen. Tänk vad en månad kan gå snabbt. Samtidigt känns det som hon alltid varit här, lika självklart som underbart ♡

Den här bilden togs för ganska exakt ett år sedan. Jag minns att jag var väldigt stolt över min kropp, jag var i mitt livs bästa form! Nu när jag ser tillbaka på bilderna ett år senare blir jag nästan chockad över hur smal jag var. Min vardag bestod i stort sett bara av träning, planering och att äta rätt mat vid rätt tidpunkt. Jag mådde aldrig dåligt av det då men jag inser nu i efterhand att det var lite för mycket av det goda.

Ungefär tre månader efter den här plåtningen blev jag gravid. Jag har alltid sagt att jag ska vara i mitt livs bästa form när jag blir gravid för att ge kroppen bästa möjliga förutsättningar. Den senaste tiden har jag fått många kommentarer om att man ser fram emot att följa min resa tillbaka efter graviditeten. Tillbaka till vadå?

Jag gick upp 12 kg under graviditeten. Det mesta försvann efter förlossningen och nu fyra veckor senare har jag 2 kg kvar till min startvikt. Min mage ser inte ut som på bilden nedan än men jag kunde inte bry mig mindre. Just nu är min mage mjuk och gosig och vet ni vad? Jag älskar det! Jag har en sådan respekt för min kropp och känner mig säkrare och kvinnligare än jag någonsin gjort. Min kropp har skapat och burit ett liv och precis där i min mjuka mage har Lily bott i 9 månader. Hur häftigt är inte det?

Jag älskar att jag nu kan gå långa promenader och ser fram emot när jag kan börja träna igen. För att träning får mig att må bra. Det handlar inte om vikt för mig eller att ”komma tillbaka” till där jag var innan. Jag vill kunna springa snabbt och känna mig stark för att jag älskar känslan det ger mig. Och om min träning kan inspirera en enda person till att tycka träning är kul så är ingen gladare än jag.

Men för mig är det helt oviktigt om jag väger mer, mindre eller samma än innan. Jag har ett helt annat fokus nu än för ett år sedan och har ett så mycket mer avslappnat förhållande till både mat och träning. Det är vad hälsa och välmående innebär för mig.

Jag förstår att ingen menar illa men ju fler kommentarer jag fått desto mer har de etsat sig fast i huvudet. Som att jag förväntas vilja se ut som på bilden nedan igen trots att mitt liv totalt förändrats sedan dess. Kan vi inte bara släppa all hets och press på mammakroppen och njuta av våra fantastiska kroppar precis som de är?

Foto: Emma Svensson / Studio Emma Svensson