Jag är en riktig rutinmänniska. Kalla mig trist – men ofta föredrar jag vardagen framför resor, fester, fart och fläng. Jag vill absolut inte ha en grå och tråkig vardag enbart fylld med jobb och jag verkligen älskar, och råkar faktiskt vara riktigt duktig på, att vara just ledig. Men ofta stressar det mig mer att vara hemifrån, bo i en resväska, kompromissa med mat, äta på konstiga tider och inte kunna planera och strukturera mina dagar som jag vill det. Jag vill liksom tro att jag är sådär skönt spontan och bara kan ta dagen som den kommer, men har fått inse att det helt enkelt inte passar mig.
Fråga mig inte vart juni tog vägen, det känns som vi varit på resande fot hela månaden med de tre senaste helger på vift. Först London, sedan Skåne och Halland och därefter en midsommarhelg som hette duga. Där emellan bara packa upp, tvätta, jobba, packa ner och resa iväg igen. Och det har varit tre helt fantastiska helger fyllda med kärlek som jag kommer kunna leva så länge på! Men även om jag hållit igång med träningen i veckorna märker jag hur det tär på min kropp att ständigt stressa och jag påverkas väldigt lätt av att kompromissa med mina matvanor och min sömn. Jag drog på mig en förkylning efter London, är superallergisk mot gräspollen som fullkomligt exploderar just nu och är så otroligt trött i kroppen.
Det jag önskar mest av allt är oplanerade kvällar, helger och oändligt med tid. Semestern är snart, snart inom räckhåll och jag ser fram emot att varva ner och hitta lite rutiner i vardagen igen. Fastän det är sommar vill jag inte ”unna mig” på samma sätt såsom många tycker att man ska när det är sommar och ledighet. Jag vill unna mig det jag mår bäst av – bra mat, regelbunden träning och sömn och är så taggad på en sommar fylld av svettiga träningspass och härliga löprundor.
Och jag är så oerhört glad över att världens bästa Kevin och Fannie äntligen är hemma från sin evighetslånga semester så de får mig back on track igen. Bring it on – I’m all yours!
