Om det är något jag alltid förespråkar så är det att man ska lyssna på kroppen.
Idag är det jag själv som måste följa det rådet.
Jag hade verkligen sett fram emot att springa Tjejmilen idag. Efter att ha avklarat Midnattsloppet, Bellmanstafetten och Tough Viking de fyra senaste veckorna har jag haft Tjejmilen som ett mål och en perfekt avslutning på höstens alla lopp.
Men med 3 mils lopp i kroppen och hård träning de senaste veckorna orkar kroppen inte mer. Jag håller på att överträna mina ben som den här veckan har börjat protestera på riktigt. Jag är så öm och stel i musklerna att jag knappt kan göra enkla övningar utan att få ont.
I veckan har jag varit hos både naprapat och massör i hopp om att mjuka upp min kropp och känna mig redo. Men det finns inga quickfixes och ingen som kan trolla fram nya pigga ben så länge jag inte tar hand om min kropp på bästa sätt. Igår fick jag träningsförbud och ordinerad strikt vila av benen en vecka framåt.
Jag inser verkligen nu hur viktigt det är att lyssna på kroppens signaler istället för att fokusera på prestationer.
Därför har jag tagit beslutet att inte springa Tjejmilen idag. Jag kan inte bara säga att alla andra ska lyssna på kroppen om jag inte själv följer det. Nu får tävlingsmänniskan i mig stiga åt sidan och det är dags att jag tar hand om mig själv. Även om det var ett tråkigt beslut att ta är jag stolt över mig själv och vetskapen om att jag gör det enda rätta – för mig. Jag måste erkänna att jag inte mår bra i kroppen och min hälsa är viktigare än alla lopp.
Senare idag åker jag och Mathilda till Turkiet. Där väntar en hel veckas sol, bad, läsning och riktig semester. Ingen stress och inga måsten, precis vad jag behöver.
Bloggen följer såklart med men kanske med lite färre inlägg än vanligt. Jag hoppas ni har överseende med det och hänger kvar trots min lilla svacka. När jag kommer hem från semestern vill jag vara starkare än någonsin och så redo för allt jag har framför mig i höst. Är ni med mig?
