Igår packade jag och Iman med oss varsin av våra egna yogamattor och begav oss till Uppsala för att yoga med självaste Rachel Brathen, a.k.a Yogagirl. Det var en så häftig känsla att rulla ut våra mattor i salen och se dem i sitt rätta sammanhang. De sticker ju ut ganska mycket bland alla enfärgade vanliga yogamattor och det är precis det som är tanken. Älskar dem! Det var svårt fotoljus inne i salen när allt drog igång men jag tog ändå ett gäng bilder för att kunna dela med mig till er.

Själva yogapasset var cirka 1,5 timme långt och väldigt lugnt, anpassat för att alla skulle kunna hänga med. Jag hade inte räknat med att kunna genomföra hela passet såhär i sjunde månaden men med lite modifikation av vissa övningar kunde jag ändå vara med på stora delar vilket var kul. Jag har inte yogat på hela sommaren och det var verkligen skönt att låta tankarna försvinna iväg och bara vara. Helt klart en häftig och lite annorlunda upplevelse att yoga i en sal med 900 andra personer, tydligen den största yogaklassen hon haft hittills!

Jag är sugen på att plocka upp yogan nu till hösten och köra lite gravidyoga igen fram tills due date. Jag körde ju gravidyoga med Jennie Liljefors på Altromondoyoga i våras men då var jag bara runt vecka 14 och kände mig inte speciellt gravid. Tror jag skulle ha så mycket mer nytta av det nu! Någon av er som yogat under graviditeten?

Tadaaa! Här kommer en liten tjuvtitta på det jag och Iman jobbat med de senaste månaderna, nämligen att tillverka yogamattor. Vi tyckte att det saknades snygga yogamattor så i våras startade vi företaget Grounded Factory som bland annat kommer att tillverka och sälja mönstrade yogamattor. Alla mönster är skapade för hand av två riktigt duktiga printdesigners som vi fått äran att jobba med. Nu har vi äntligen fått prover på första kollektionen och vi är så nöjda!

Vad tycker ni? Åh, skulle vara superkul att höra er spontana reaktion på färgerna och på alla olika mönster. Som det ser ut nu planerar vi säljstart lite senare i höst och givetvis kommer jag hålla er uppdaterade längs hela vägen. Hoppas ni gillar dem lika mycket som vi gör!

Jag har sådan otrolig längtan efter att springa. Jag dagdrömmer om att snöra på mig löparskorna, höja musiken i lurarna och bara ge mig ut och springa. Känna pulsen stiga och svetten rinna tills jag är helt genomblöt. Den där totala känslan av frihet och lätthet följt av den stumma känslan av trötta och skakiga ben. Den vidriga känslan av blodsmak i munnen och det totala lyckoruset av endorfiner efteråt. Jag känner mig varken speciellt tung eller stor i min graviditet än men jag skulle ju ljuga om jag sa att smidig, snabb och lätt är ord jag numera identifierar mig med. Jag trodde jag skulle sakna mycket som gravid men att springa var nog det sista. Jag blänger ont på alla löpare som lätt susar förbi mig som om det vore helt självklart. Att få springa. Scrollar snabbt förbi alla hurtbullar i mitt Instagram-flöde vars stoltserande löpprestationer retar gallfeber på mig. Nästa vår säger jag bara – då jävlar!

Foto Beata Holmgren

Bildanekdot: När vi plåtade de här bilderna var jag gravid i vecka 12. Jag försökte dölja det så gott det gick men tyckte det syntes så tydligt när jag väl fick se bilderna – brösten fick knappt plats i träningslinnet och byxorna kändes så obekväma. Bara att springa den korta sträckan om och om igen till bilderna gjorde mig mer anfådd än en halvmara. Jag minns att jag blev så paff – trodde inte konditionen skulle påverkas så tidigt.