Grattis alla super mamas på vår dag idag! Måste faktiskt erkänna att det känns lite speciellt att det är mors dag idag. Jag är inte mycket för högtider och speciella dagar men min första mors dag är ändå något alldeles extra. Har blivit uppvaktad med pannkaksfrukost, blommor och fina paket. Så bortskämd!

Hur mäktigt är det inte att jag är någons mamma. Och inte vilken någon som helst utan denna coola, spralliga och roliga lilla tjej som imponerar på mig varje dag. Det ska bli så roligt att lära känna henne mer och mer för varje år som går. Älskade älskade unge!

Foto: Anna Roström, Smallpigart

I går hade jag den stora äran att få äta en lunch tillsammans med ett fantastiskt gäng mammor för att fira inför mors dag på söndag. Det var underbara Frida Fahrman och Glossybox som bjöd in till en lyxig sommarlunch på vackra Skridskopaviljongen på Kastellholmen. Trots att regnet vräkte ner utanför kändes det som att komma in till en sommaräng med vackra kvinnor, glada bebisar, fantastisk mat och så härlig stämning.

Alltså, vilka coola kvinnor det finns i den här stan! Jag kände mig så inspirerad av alla och så fylld av energi när jag gick därifrån att jag inte ens märkte av vädret. Tack för att jag fick komma!

Åh vad jag saknar att träna. Att träna på riktigt! Helt på mina egna villkor, precis när jag vill och hur mycket jag vill. Jag saknar att känna mig stark, att känna mig snabb och att hela tiden veta att kroppen är med mig och ställer upp. Att jag och kroppen är ett team. Nu känner jag att jag mest sviker kroppen. Ryggen gör ont och jag tar inte hand om den som jag borde.

Det går att träna med en bebis, visst gör det. Men det är så satans svårt att hitta tid. Och ork. Motivationen finns, det är jag glad för. Fast ibland är det nästan värre. Ibland vore det nästan enklare om jag inte var en tränande person och liksom bara var nöjd med det. Men jag älskar ju kicken och energin träningen ger mig.

För ett tag sen hade jag så bra träningsflow och fick ihop 4-5 pass i veckan. Tyckte det kändes easy peasy att kombinera bebis med träning, förstod inte alls vad folk klagade över. Just nu känns det som en omöjlighet att hinna med något mer än cyklingen. Med Lily vaken nästan halva nätterna ligger jag så back på sömn och känner mig som en zombie när jag vaknar varje morgon. En rejäl dos pollenallergi på det gör inte saken bättre. Ja, jag vet att jag klagar och gnäller men ibland så måste man få göra det.

Men samtidigt är det bara jag själv som kan vända det, jag mår ju som bäst när jag tränar!

Från och med nästa vecka ska jag börja boka in träningen i kalendern som vilka jobbmöten som helst. Så de blir av. Ska boka in minst ett pass här och minst en dejt med den här bruden. Kanske även ska ge det här med Mini SATS ytterligare en chans. Jag känner peppen, ser (nästan!) ljuset i tunneln.

Mamas, är ni med mig? Kan vi inte peppa varandra? Hur tusan lyckas ni jonglerar ni mammaliv, träning och jobb?