I förra veckan var jag på Nordstedts och signerade böcker för press- och bloggutskick. En så mäktig och overklig känsla att signera min egen bok!
När jag satt där med pennan i handen drabbades jag plötsligt av prestationsångest. Hur ofta skriver man egentligen någonting för hand numera? Det är typ bara på gratulationskort och etiketter till julklappar vilket alltså inte är allt för ofta. Har liksom ingen identitet i min handstil längre och var så rädd för att skriva fel. Paniken när man inte kan sudda, haha!
Kan vara så att jag råkade skriva ”Buss” istället för ”Puss” när jag signerade min mammas bok… eeh, hehe. Sorry mami!
