Den här bilden togs för ganska exakt ett år sedan. Jag minns att jag var väldigt stolt över min kropp, jag var i mitt livs bästa form! Nu när jag ser tillbaka på bilderna ett år senare blir jag nästan chockad över hur smal jag var. Min vardag bestod i stort sett bara av träning, planering och att äta rätt mat vid rätt tidpunkt. Jag mådde aldrig dåligt av det då men jag inser nu i efterhand att det var lite för mycket av det goda.

Ungefär tre månader efter den här plåtningen blev jag gravid. Jag har alltid sagt att jag ska vara i mitt livs bästa form när jag blir gravid för att ge kroppen bästa möjliga förutsättningar. Den senaste tiden har jag fått många kommentarer om att man ser fram emot att följa min resa tillbaka efter graviditeten. Tillbaka till vadå?

Jag gick upp 12 kg under graviditeten. Det mesta försvann efter förlossningen och nu fyra veckor senare har jag 2 kg kvar till min startvikt. Min mage ser inte ut som på bilden nedan än men jag kunde inte bry mig mindre. Just nu är min mage mjuk och gosig och vet ni vad? Jag älskar det! Jag har en sådan respekt för min kropp och känner mig säkrare och kvinnligare än jag någonsin gjort. Min kropp har skapat och burit ett liv och precis där i min mjuka mage har Lily bott i 9 månader. Hur häftigt är inte det?

Jag älskar att jag nu kan gå långa promenader och ser fram emot när jag kan börja träna igen. För att träning får mig att må bra. Det handlar inte om vikt för mig eller att ”komma tillbaka” till där jag var innan. Jag vill kunna springa snabbt och känna mig stark för att jag älskar känslan det ger mig. Och om min träning kan inspirera en enda person till att tycka träning är kul så är ingen gladare än jag.

Men för mig är det helt oviktigt om jag väger mer, mindre eller samma än innan. Jag har ett helt annat fokus nu än för ett år sedan och har ett så mycket mer avslappnat förhållande till både mat och träning. Det är vad hälsa och välmående innebär för mig.

Jag förstår att ingen menar illa men ju fler kommentarer jag fått desto mer har de etsat sig fast i huvudet. Som att jag förväntas vilja se ut som på bilden nedan igen trots att mitt liv totalt förändrats sedan dess. Kan vi inte bara släppa all hets och press på mammakroppen och njuta av våra fantastiska kroppar precis som de är?

Foto: Emma Svensson / Studio Emma Svensson

Jag blev nyligen intervjuad av Yogobe där jag delar med mig av min syn på hälsa och balans, här är ett litet utdrag ur intervjun:

– Balans är verkligen ett nyckelord och vad god hälsa handlar om för mig. Det betyder inga tvång, dieter eller endast nyttig mat. Det handlar istället om att må bra, på alla plan. Utan pekpinnar eller fördomar. Jag tror att det handlar om att inte bortprioritera det ena före det andra. Att laga god och nyttig mat och dricka champagne, det ena behöver inte utesluta det andra.

Vi pratar även om träning och kost under graviditet och dessutom bjuder jag på mina 5 bästa tips för en hälsosam start på hösten. Spana in hela intervjun på Yogobe vet ja!

Intervjun hittar ni här > 

Tack Yogobe för en fin intervju!

Hej Anja. Först – tack för en inspirerande blogg! Och vad spännande med en bäbis!
Jag fick också nyligen veta att jag är gravid och vill därför lyfta ett ämne/tema som jag tycker det talas väldigt lite om – pga av att det kanske är lite tabu att ta upp kanske – men som jag gissar att många tjejer tänker på. Det är känslor som dyker upp kring kost, träning och kropp kopplat till graviditet. Jag ska försöka förtydliga vad jag menar. Även om jag är superglad över min graviditet och inte vill något annat i världen så kommer samtidigt (förutom allt det är att oroa sig kring barnet) tankar kring vad som ska hända med min kropp och hur den kommer att förändras. Jag är en tjej som älskar att träna och känna mig stark och nu när jag vet att kroppen KOMMER att förändras så kan jag också känna att det är lite läskigt. Det känns nästan egoistiskt/ytligt att tänka sådana tankar, men ändå så är det tankar som dyker upp hos mig och jag kanske inte är ensam om det… Vi lever ju i en galen tid av ”perfekta ideal”. Så det här inlägget är helt enkelt ett förslag på ett blogginlägg om tankar kring graviditet och kroppen, när man är van att träna mycket och sedan inte kan det. Hälsningar/Emelie

Jag fick en kommentar från en läsare som jag vill lyfta här i bloggen. Jag känner igen mig så mycket i det Emelie skriver och tänkte ventilera lite av mina känslor kring graviditeten.

Jag är så otroligt glad och tacksam över graviditeten. Det väntar en otroligt spännande resa framför oss och jag och M kunde inte varit lyckligare. Men det är inte alltid en dans på rosor. Jag svävar inte på rosa små fluffiga moln eller fullkomligt njuter av att vara gravid exakt varenda minut på dygnet. Ytligt eller inte, men det är skrämmande att veta att kroppen ska förändras och det är sjukt läskigt att bara släppa kontrollen och åka med.

Det går inte att komma ifrån att vi lever i ett samhälle med extrema ideal och höga krav på hur man ska se ut, framförallt som kvinna. Och kanske extra mycket i denna träningshetsiga värld som jag stundtals befinner mig i. Det som slagit med mest är att när man väl blir gravid ska alla helt plötsligt dela med sig av sin egen graviditet och jämföra vikt, matvanor samt tar sig friheten att kommentera din kropp. Helt plötsligt öppnas en ny värld av stress och press där alla helt fritt pratar om vikt, hur du ska äta, vad du absolut inte ska äta och du får lära dig att bristningar är din största skräck.

Att magen skulle växa var jag beredd på och tanken på att det faktiskt lever en liten människa där inne är helt otrolig. Men det innebär samtidigt att min kropp förändrats ganska mycket på väldigt kort tid och helt plötsligt känner jag knappt igen mig. Från en dag till en annan sitter inga kläder bra längre och allting skär in på obekväma ställen. Ibland är det mysigt och ibland är det lite knäckande.

Den mentala omställningen och alla känslor som kommer med det är nog omöjlig att förbereda sig inför. Precis som alltid annars kan livet svänga lite upp och ner och en dålig dag eller fel kommentar kan kännas lite extra just under graviditeten när alla hormoner lever loppan.

Det är inte bara det som syns utåt utan ens självkänsla och hur man känner sig. Kanske lite extra mycket om man är en person som är van att leva ett aktivt liv och äta hälsosamt. Jag har haft jätteproblem med aptiten under graviditeten och haft väldigt svårt för all typ av fisk, bönor, linser och en del grönsaker. Och ni som hängt med här ett tag vet ju att det är just är alla dessa saker som jag dagligen äter annars. För mig som dessutom jobbar med kost och hälsa dagligen har detta varit väldigt tufft. Jag har tappat aptiten helt och vill helst bara äta mackor med ost och köttbullar med lingonsylt. Ja, ni läste rätt – köttbullar. Och ja, jag som annars är vegetarian.

Jag försöker hålla mig till min grundtanke när det kommer till mat och fortsätta äta sådant som är bra för min kropp. Ibland blir det spenat och gröna smoothies och ibland blir det köttbullar med potatis. Jag vill ge min kropp och lilla bebisen maximalt med näring men jag stressar inte upp mig över en macka hit eller dit.

Och det här med träning då?

Det är mycket som händer med kroppen under en graviditet och jag blev förvånad hur snabbt min kondition försämrades och hur snabbt jag kände yrsel och trötthet. Detta trodde jag skulle komma lång senare i graviditeten, när magen blivit stor och jag gått upp massa i vikt. Men redan precis i början av graviditeten sker stora förändringar som påverkar kroppen mycket mer än jag faktiskt var beredd på. Ämnesomsättningen ökar, pulsen stiger, kroppen pumpar mer blod och hormonet relaxin utsöndras i kroppen. Jag kände stor press i början att hålla igång träningen och tänkte naivt att jag inte skulle låta en graviditet hindra mig från att träna som vanligt.

Det var inte förrän min kloka vän och PT Fannie pratade med mig som det faktiskt sjönk in. Fannie fick mig att inse att mitt mål de kommande månaderna är att fokusera på bibehålla det jag tränat upp tidigare. Jag ska inte sträva efter att förbättra mig, bli starkare, snabbare eller pusha mina gränser – inte under en graviditet. Kroppen har fullt upp med att skapa ett liv, nu är mitt fokus att ge min kropp de bästa förutsättningar och det gör jag genom att hålla igång samtidigt som jag lyssnar på kroppen.

Mitt tips är att hålla igång med liknande träning man gjort tidigare. Är man osäker skulle jag rekommendera att prata med en duktig PT som är utbildad inom gravidträning, det har hjälp mig så mycket.

De första 22 veckorna har jag nu tränat gravidyoga, BE.CORE samt PT-pass med Fannie där vi fokuserat på att stärka upp ben, rumpa och rygg. Jag har turen att än så länge må väldigt bra rent fysiskt och även om jag är trött vissa dagar känner jag mig fortfarande stark i kroppen och orkar hålla igång med träningen regelbundet. Vissa veckor har jag tränat 4-5 pass och det har känts jättebra! Andra veckor har jag varit så trött att jag knappt kunnat klä på mig och då har jag tagit det lugnare. Som min vän Sofia sa till mig – ibland mår man bra och ibland har man dagar då man bara vill ligga på soffan och äta kexchoklad. Då är det helt okej!

Hur går era tankar? Ni får jättegärna dela med er av er egna erfarenheter eller tankar kring det här med graviditet, tror det är många förutom jag och Emelie som skulle uppskatta det.