Blev helt lycklig när jag vaknade tidigt till strålande sol och blå himmel. Vi låg kvar och myste i sängen en liten stund sen tog jag min lilla familj på en promenad längs vattnet på Djurgården. Åh, vad jag längtat efter detta! Att kunna promenera, andas krispig höstluft och känna solens strålar. Älskar när man kan klä sig varmt, dra mössan över huvudet och samtidigt använda solglasögon, bästa kombon! Har nog aldrig njutit så mycket av en promenad som idag.

Jag är så imponerad av kroppen och hur pass snabbt den kan återhämta sig efter en förlossning. Jag var aldrig sängliggandes efteråt men visst kände man sig ganska skör de första dagarna då motionen i stort sett bestod av att förflytta sig mellan soffan och sängen. De senaste dagarna har vi försökt att komma ut på en liten runda varje dag och idag kände jag mig redo för en längre tur runt Djurgården. Jag är inte uppe i något powerwalk tempo än så länge men det gör inget för jag njuter av varenda sekund ute i den friska luften.

Älskar verkligen det här med vagn, så galet mysigt (trodde jag aldrig att jag skulle säga!) att köra den och så praktiskt ju! Vi är supernöjda med vår fina vagn från Bugaboo och det verkar som en viss liten tjej instämmer. Dock tröttnade hon efter två timmar så då traskade vi hemåt och fixade lunch.

Gud vad jag njuter av dessa dagar, vill aldrig att Marcus ska börja jobba igen!

Älskade Djurgården!

Hur gosigt? Lilla björnen njuter till fullo där nere i vagnen. När Marcus höll henne i sin famn blev vi stannade av en kvinna som frågade om det var en riktig bebis eftersom hon är så himla liten, haha. Det är nog inte många som är vana att se en vecka gamla bebisar.

Vi slåss lite om vem som ska köra vagnen då vi båda helst vill köra hela tiden, haha. Jag vet, man blir nog lite knäpp av den här bebisbubblan verkar det som.

Nu är vagnen äntligen bäddad och klar. Kändes helt overkligt när jag stod och bäddade den härrom kvällen, som när man var liten och lekte mamma-pappa-barn. Har fortfarande inte riktigt förstått att vi snart ska rulla runt med ett litet livs levande knyte här i.

Jag var och hämtade ut vagnen för någon vecka sedan och det kändes så skumt att strosa runt på stan höggravid med en tom barnvagn framför sig, haha. Fick fylla upp vagnen med lite påsar så den inte skulle se helt ensam ut. Det kändes som att precis ALLA kollade på mig, måste ju sett så roligt ut.

Fast egentligen var det antagligen ingen som la märke till att vagnen var tom utan istället kollade på mig eftersom jag gick där med halvnervös blick och försökte manövrera mellan alla tänkbara hot som trottoarkanter, hundar och andra mötande barnvagnar. Hjälp, och då det ändå bara mina påsar som jag skjutsade hemåt! Kan inte ens föreställa mig hur försiktig man är första turen med lilla bebisen. Tur jag hinner övningsköra lite fram tills dess.