Hej mina fina, hur mår ni? Tänkte det var dags för ett enkelt och ärligt inlägg där vi bara delar med oss av hur vi mår. Jag tänkte börja med att säga att de här senaste dagarna har varit de bästa på länge. Också de tråkigaste dagarna, fast liksom tråkiga på ett ganska bra sätt.
Det började redan i måndags, första semesterdagen och jag kände mig helt genomrutten kroppen. Ont i huvudet, ljuskänslig och öm i hela kroppen. Hade träningsvärk i benen och orkade knappt rulla vagnen framför mig, trots att jag inte tränat på en vecka. Har haft ont i ryggen fler månader nu, egentligen sen slutet av graviditeten var gravid, och i månads blev det värre än någonsin. Spred sig upp över skuldrorna och gjorde ont precis hela tiden. Varför är det alltid så, att man blir sjuk precis när man går på semester?
Kändes som att kroppen bara sa STOPP. Tack och hej.
Fick som tur var en akut tid hos naprapat här på Ekerö, hade visst en rejäl låsning i bäckenbotten och helt svullen över skuldrorna. Den klassiska mammakroppen man får av att bära runt ett stycke tung bebis flera timmar varje dag. På ett sätt var det nog bra ändå, att kroppen och ryggen sa ifrån. Jag har verkligen tillåtit mig själv att ta det lugn de senaste dagarna.
Ja, så lugnt man kan med en vild 8 månaders som nyss lärt sig krypa. Men ni hajar. No stress. Haft så ofantligt lite att göra att jag hunnit bli uttråkad. Men samtidigt njutit av att inte behöva kolla på klockan eller ha några tider att passa. Kan inte minnas senast det hände.
Så nog om mig. Hur mår DU?
Också ryggen här! Var så snabb med knipövningarna efter graviditeten men hoppade över att lära mig spänna magen i alla lägen, så ryggen har verkligen blivit oförtjänt belastad sedan Bianca föddes. Ibland blir jag nästan orolig, då jag reser mig upp och ryggen inte går att räta ut på några sekunder. Samtidigt kan jag springa långa och/eller snabba rundor och kör lite youtube-yoga emellanåt, utan att få ont. Men som sagt, glömmer att spänna till bålen i vardagen.
Bianca börjar också krypa nu och man är ju överväldigad när man ser utvecklingen, men egentligen är det gött om bebisarna börjar röra sig senare. Jag förstår inte de som vill att de ska krypa, gå och springa tidigt, jag ser ingen fördel med det? Alla (friska) barn lär sig detta, det är ingen brådska utan bara skönt om man kan få ett par ”lugna” månader till… Men ändå gulligt såklart 🙂
Så glad att jag hittat till din blogg 🙂
Sitter och mumsar frukostmackor, kikar ut på solen och känner att semestern är på g, jobbar imorgon och sen ledig till augusti 🙂
Trist att du drabbades av det typiska semester-sjukdirekt-syndromet 🙁
Men med vila och lugn och ro får vi hoppas det snart är borta 🙂
Ha en fin fredag och tack för en väldans trevlig blogg 🙂
Vilket fint och ärligt inlägg! Jag kan verkligen känna igen mig i den där (rätt positiva och nödvändiga) tristessen. Har varit ledig sen jag avslutade mina studier i mitten på juni och känner att det är lika delar underbart som ibland rätt tråkigt. Dagarna ser rätt likadana ut, matintaget likaså, men jag tror verkligen att jag behöver just detta efter en väldigt stressig vår (som har lett till en rad kroppsliga åkommor, bland annat magont och ett rejält hårtapp!). Så, vill egentligen bara säga att jag känner så väl igen mig i din beskrivning av ditt mående just nu (även om det för min del inte är kopplat till mammakropp), men att det garanterat kommer att kännas bättre i kroppen efter en tids avslappning. Huset och miljön ni vistas i ser för övrigt helt magiskt ut! 🙂 Ha en underbar sommar!