Den här bilden tog jag precis innan kvällens PT-pass med Fannie, lyckligt ovetandes om vad som väntade nere i källaren på Kampsportslabbet. Vi körde intervaller på en heeelt ny nivå mot vad jag brukar köra på – lutning 15 och hastighet 12, sen var det bara att springa!

Vi körde ett nytt upplägg som i princip gick ut på att jag sprang 15 sek, sen hjälpte Fannie mig genom hålla mig för ryggen så jag kunde slappna av i överkroppen och bara låta benen köra på, och sen släppte hon mig i 15 sekunder igen. Vi körde 6 varv med 1 minuts vila mellan, sen låg jag som en liten svettpöl i en hörna på golvet. Lite svårt att förklara men jag kan sammanfatta det med att det var sjukt tungt och galet intensivt!

Det är intressant det där med att träna med PT, jag tar aldrig ut mig på samma sätt om jag kör själv. Även om jag vet att jag tränar för mig egen skull och vill utvecklas tycker jag det är svårt att utmana mig själv och ta mig ur bekvämlighetszonen. Jag hade aldrig klarat kvällens pass utan Fannies push, jag höll verkligen på att ge upp framåt slutet. Det var ren vilja och hennes peppande ord som tog mig genom det.

Nu går jag och lägger mig sjukt stolt och nöjd efter kvällens insats.
Godnatt fina ni!