Jag är en riktig rutinmänniska. Kalla mig trist – men ofta föredrar jag vardagen framför resor, fester, fart och fläng. Jag vill absolut inte ha en grå och tråkig vardag enbart fylld med jobb och jag verkligen älskar, och råkar faktiskt vara riktigt duktig på, att vara just ledig. Men ofta stressar det mig mer att vara hemifrån, bo i en resväska, kompromissa med mat, äta på konstiga tider och inte kunna planera och strukturera mina dagar som jag vill det. Jag vill liksom tro att jag är sådär skönt spontan och bara kan ta dagen som den kommer, men har fått inse att det helt enkelt inte passar mig.

Fråga mig inte vart juni tog vägen, det känns som vi varit på resande fot hela månaden med de tre senaste helger på vift. Först London, sedan Skåne och Halland och därefter en midsommarhelg som hette duga. Där emellan bara packa upp, tvätta, jobba, packa ner och resa iväg igen. Och det har varit tre helt fantastiska helger fyllda med kärlek som jag kommer kunna leva så länge på! Men även om jag hållit igång med träningen i veckorna märker jag hur det tär på min kropp att ständigt stressa och jag påverkas väldigt lätt av att kompromissa med mina matvanor och min sömn. Jag drog på mig en förkylning efter London, är superallergisk mot gräspollen som fullkomligt exploderar just nu och är så otroligt trött i kroppen.

Det jag önskar mest av allt är oplanerade kvällar, helger och oändligt med tid. Semestern är snart, snart inom räckhåll och jag ser fram emot att varva ner och hitta lite rutiner i vardagen igen. Fastän det är sommar vill jag inte ”unna mig” på samma sätt såsom många tycker att man ska när det är sommar och ledighet. Jag vill unna mig det jag mår bäst av – bra mat, regelbunden träning och sömn och är så taggad på en sommar fylld av svettiga träningspass och härliga löprundor.

Och jag är så oerhört glad över att världens bästa Kevin och Fannie äntligen är hemma från sin evighetslånga semester så de får mig back on track igen. Bring it on – I’m all yours!

Bilden säger allt, haha.

Igår hände det. Jag genomförde passet jag länge fruktat inför – Fannies intervallpass. Och ja, jag brukar ju säga att jag gillar intervaller men det här var från en annan värld. Här kommer passet ifall ni själva vill testa, givetvis kan ni laborera lite med hastigheten men testa och våga utmana er själva.

Fannies intervallpass

›› Ställ bandet på lutning 18 (högsta)

› Upphopp x 10

›› Spring 30 sekunder på hastighet 8

› Upphopp x 10

›› Spring 20 sekunder på hastighet 12

› Upphopp x 10

›› Spring 10 sekunder på hastighet 15

x 5 varv med 1,5 minuts vila mellan varven.

När jag lyckats återfå andan körde vi en arm-cirkel som vi kan sammanfatta med Fannies mantra ”Guns4life”, haha. Körde även några övningar för att stärka upp underarmarna och muskulaturen där som gör att man kan ta ännu tyngre vikter och orka mer i biceps och triceps.

Den här bilden tog jag precis innan kvällens PT-pass med Fannie, lyckligt ovetandes om vad som väntade nere i källaren på Kampsportslabbet. Vi körde intervaller på en heeelt ny nivå mot vad jag brukar köra på – lutning 15 och hastighet 12, sen var det bara att springa!

Vi körde ett nytt upplägg som i princip gick ut på att jag sprang 15 sek, sen hjälpte Fannie mig genom hålla mig för ryggen så jag kunde slappna av i överkroppen och bara låta benen köra på, och sen släppte hon mig i 15 sekunder igen. Vi körde 6 varv med 1 minuts vila mellan, sen låg jag som en liten svettpöl i en hörna på golvet. Lite svårt att förklara men jag kan sammanfatta det med att det var sjukt tungt och galet intensivt!

Det är intressant det där med att träna med PT, jag tar aldrig ut mig på samma sätt om jag kör själv. Även om jag vet att jag tränar för mig egen skull och vill utvecklas tycker jag det är svårt att utmana mig själv och ta mig ur bekvämlighetszonen. Jag hade aldrig klarat kvällens pass utan Fannies push, jag höll verkligen på att ge upp framåt slutet. Det var ren vilja och hennes peppande ord som tog mig genom det.

Nu går jag och lägger mig sjukt stolt och nöjd efter kvällens insats.
Godnatt fina ni!