Vi använder cookies för att ge dig en bättre upplevelse av metromode.se. Genom att använda metromode.se godkänner du detta.

Läs merJag förstår!

Gilla oss på Facebook

ANJA FORSNOR

bb sophia

Redo för förlossning

Vad roligt att så många av er uppskattade min förlossningsberättelse. Jag tycker det är lite läskigt att dela med mig av vissa saker, var går liksom den där magiska gränsen mellan privat och personligt? Samtidigt minns jag själv hur mycket jag uppskattade att läsa och höra sådant inför min förlossning så jag blir bara glad ifall det kan vara till hjälp för någon.

Fick frågan om hur jag förberedde mig mentalt inför förlossningen så jag tänkte dela med mig av några tips.

1. Gravidyogakurs – jag tog två kurser gravidyoga, en omgång i början av graviditeten och en omgång de sista veckorna innan förlossningen. Yogan förberedde mer både fysiskt men framförallt mentalt och fokuserade mycket på förlossningen. Vi lärde oss grunderna i profylaxandning och fick tips på bland annat förlossningsställningar och massage för att hantera värkarna. Så bra! Kan varmt rekommendera alla preggos att gå till Jennie Liljefors på Altromondoyoga här i Stockholm.

2. Förlossningskurs – vi gick på en förlossningsförberedande kurs på Danderyds sjukhus och trots att jag var lite skeptisk till sex timmars föreläsning en söndag så var den riktigt givande. De gick igenom allt från värkarbete, smärtlindring och när man ska åka in till BB.

3. Podcast – jag var aldrig direkt sugen på att kika på förlossningsfilmer, däremot plöjde jag alla avsnitt av podden ”Vattnet går”. Hett tips, den är både underhållande, information och ärlig! BB Sophia har också en podd som heter ”Miraklet i magen” som jag lyssnade på.

4. Rätt inställning – från det att jag berättade att jag var gravid fick jag ständigt frågan ”Åh, är du nervös inför förlossningen?” och jag ska ärligt säga att jag aldrig var nervös eller rädd. Till en början kändes förlossningen så avlägsen att jag inte ens tänkte på den. Jag och Marcus pratade en del om det hemma på slutet men alltid med en positiv och förväntansfull inställning. Det funkar säkert inte för alla, men för mig hjälpte det att tänka att hur vidrigt och smärtsamt det än skulle vara så är den ingen smärta som varar för evigt. Jag tänkte desto mer på allt som kommer efteråt med återhämtning, läkning, amning och hela ansvaret att ta hand om ett nytt liv.

5. Självförtroende – jag försökte gå med ett stort självförtroende eftersom jag visste att det skulle göra mig avslappnad och lugn. Jag hade turen att ha en väldigt komplikationsfri graviditet och därför var jag övertygad om att även förlossningen skulle gå galant. Allt kan hända under en förlossning och skulle det dyka upp komplikationer så får man hantera det allt eftersom istället för att oroa sig på förhand. Dessutom har vi i Sverige en av världens bästa förlossningsvård, lyllos oss som får föda här!

anja-gravidmage

Mer preggoläsning!

> Min förlossningberättelse

> 10 saker jag ser fram emot efter graviditeten

> Gravid vecka 40

MIN FÖRLOSSNINGSBERÄTTELSE

Natten till söndag vaknade jag med molande mensvärk. Smet upp, tog två värktabletter och lyckades somna om. När jag vaknade några timmar senare kunde jag liksom inte ta mig upp ur sängen, kände mig helt energilös och nästan lite deppig så jag låg kvar i sängen och kollade serier hela morgonen.

Marcus gick till affären vid lunchtid och när han kom tillbaka minns jag att jag sa till honom att den där mensvärken jag hade liksom kom och gick. Emellanåt högg det till och sedan släppte det helt… Han bara tittade på mig som det var helt självklart, haha. Först då förstod jag att det kanske kunde vara värkar och jag började klocka dem. Man har ju ingen aning om hur värkar ska kännas, jag tror jag väntade på någon ny annorlunda värk men detta var ju (för mig) precis som molande mensvärk.

Men, några timmar senare började värkarna komma mer regelbundet och göra mer ont. Jag ringde in till BB Sophia och när jag beskrev värkarna konstaterade barnmorskan att jag helt klart var i latensfasen och att det förmodligen skulle bli mer intensivt framåt kvällen. Hon sa att vi var välkomna in när vi ville men tyckte vi skulle stanna hemma så länge jag kände mig trygg hemma.

Tack gode gud! Min största oro inför förlossningen hade varit att vi skulle bli hänvisade till ett annat BB på grund av platsbrist så det var så skönt att veta att det fanns plats för oss när vi ville det. Än så länge var värkarna fullt hanterbara och eftersom vi bor några minuter från BB Sophia så ville jag gärna vara hemma så länge som möjligt.

Trots att jag hade värkar i stort sett hela eftermiddagen hade vi ändå det ganska mysigt hemma, hur konstigt det än låter. Visst, stundtals gjorde det jävligt ont men samtidigt var hela scenariot väldigt odramatiskt. Vi kollade lite på tv, pratade, jag försökte få i mig något att äta, vi packade klart våra väskor och insåg förväntansfullt att vi snart skulle åka in till BB – stunden vi fantiserat och pratat om i flera månader.

Några timmar senare kom värkarna tätt, vi klockade det till 2 minuters mellanrum och dessutom var de riktigt kraftiga. Jag kunde varken sitta eller ligga längre utan vankade av och an i lägenheten och jämrade mig. Marcus ringde efter taxi och klockan 18:45 kom vi in till BB Sophia.

Det var så lugnt och fridfullt när vi kom in på förlossningsrummet, svag belysning och lugn musik. Vi togs emot av barnmorskan Rebecka som var väldigt förtroendegivande vilket snabbt gjorde mig trygg. Det visade sig att jag var öppen 2 cm och barnmorskan bekräftade att mina värkar både var täta och kraftiga. Det kändes så skönt, skulle varit så jobbigt ifall ingenting hänt när jag haft ont i flera timmar.

Jag började med att ta ett bad och Marcus kom med chokladmjölk till mig. Det var nämligen det enda jag ville dricka dagarna innan förlossningen så han hade en hel väska med chokladmjölk med till mig, haha. Barnmorskan satte två akupunktur-nålar i handen på mig som skulle vara smärtlindrande men jag tror varken de gjorde till eller från. Till slut var det bara jobbigt att ha nålar i händerna så då tog vi bort dem.

Jag upplevde att värkarna avstannade något i badet så vi bestämde att jag skulle gå upp. Precis när jag gick upp blev jag akut illamående och började kräkas vilket var fullkomligt vidrigt. Två timmar in i förlossningen var det skiftbyte och då fick vi en ny barnmorska, Malin, som vi direkt klickade med.

De följande timmarna minns jag inte exakt i detalj men jag varierade mellan att gå runt, sitta på pilatesboll, förlossningspall och sen bada igen. Barnmorskan eller undersköterskan var hela tiden med oss på rummet vilket vad skönt, vi var aldrig ensamma mer än någon minut åt gången. När jag var öppen runt 5 cm började jag med lustgas vilket var så härligt! Jag tyckte att andningen blev så mycket lättare att fokusera på med hjälp av lustgasen, det var liksom jag och masken mot världen.

Det häftigaste av allt är att hur ont än själva värken gör så är det en så pass kort smärta. I värkvilan släppte allt och jag kände mig helt avslappnad och klar i huvudet, kunde vara med i samtalen och till och med skratta. Jag var så fascinerad över hur en sådan intensiv smärta bara kunde försvinna lika snabbt som den kom.

Klockan 01:31 gick plötsligt vattnet när huvudet trängde på och det kändes som en gigantisk vattenballong som sprack. Jag som i flera veckor varit rädd att vattnet plötsligt skulle gå när jag var på stan fick alltså vänta tills flera timmar in på förlossningen, haha. Efter det blev värkarna sjukt intensiva och jag kände verkligen hur bebisen roterade och skruvade sig neråt. Man kunde liksom se hela magen typ vrida sig.

Då säger barnmorskan att hon känner bebisens huvud och att det är nära. Varken jag eller Marcus fattade riktigt att vi var SÅ nära! Jag hade varit helt säker innan förlossningen att jag ville ha epidural så Marcus började prata om att jag skulle ha bedövning och frågade mig om jag inte skulle ta en epidural. Han blev nog lite nervös när han insåg att jag höll på att föda utan mer smärtlindring än lustgas, haha. Jag minns faktiskt inte exakt vad barnmorskan sa men antagligen var det säkert för sent att lägga en epidural. Oavsett vad kände jag att det hade gått så bra hittills och tyckte det var lika bra att köra på. Där och då var jag nog mer rädd för att sätta själva epiduralen än den kommande smärtan, jag kände liksom att jag hade ett bra flow.

I min journal står det att jag hade krystvärkar i 20 minuter och jag minns att de var riktigt vidriga, den värsta och konstigaste smärtan jag någonsin upplevt. På något sätt kändes det ändå som snabba 20 minuter och exakt en timme efter att vattnet gick, 02:31 så kom vår underbara lilla dotter. Barnmorskan lät mig själv ta upp henne i min famn vilket var så mäktigt!

När jag fick upp henne på mitt bröst stannade tiden och all smärta försvann. Jo, det var verkligen så. Hon slutade skrika och slog upp sina ögon och tittade på oss. Det är ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma. Jag minns att Marcus blev helt tårögd och började svamla en massa saker, själv kunde jag varken skratta eller gråta. Jag bara tittade på henne och var helt tagen av vad vi precis varit med om.

Vi stannade ytterligare två nätter i ett familjerum på BB Sophia och jag kan verkligen rekommendera alla i Stockholm att föda där. Wow vilket ställe och vilken fantastisk personal! Det kändes som att vi var de enda personerna där och vi blev så väl omhändertagna och uppassade under hela vistelsen.

Förlossningen tog ungefär 7,5 timme från det att vi kom in till BB Sophia. Jag upplevde att timmarna gick fort och kände aldrig någon rädsla eller att smärtan golvade mig. Trots att krystvärkarna var riktigt vidriga var smärtan ändå hanterbar och jag kände att min kropp visste exakt vad den skulle göra. Det är liksom skillnad när det är en ”positiv” smärta och man vet varför det gör ont, till skillnad på om man är skadad. Marcus var ett jättefint stöd och vi båda litade helt och hållet på vår barnmorska Malin. Jag minns att vi alla var helt euforiska efteråt och var överens om att det var en helt fantastiskt förlossning!

Jag har ju ingenting att jämföra med, men jag tror att de flesta kvinnor som vill ha barn har fantiserat om hur det kommer kännas att föda. Alla graviditeter och förlossningar är olika och jag vill verkligen inte provocera någon genom att försöka försköna det, jag förstår att man går igenom helt olika upplevelser. Men min förlossning var verkligen en häftig upplevelse, enbart otroligt positiv på alla sätt och vis, och jag känner att det är minst lika viktigt att dela med mig av det.

Jag är så ödmjuk och tacksam inför vad min kropp klarar av och vilken urkraft som finns inom en. Kvinnokroppen är helt fantastisk! Tack livet.

lily

Några minuter efter att Lily föddes.

Förlossningsberättelse?

Bara ordet förlossning kan få många att rysa i hela kroppen och det är inte så konstigt. Det är ett så otroligt laddat och känsligt ämne och framförallt tror jag att det är rädslan för det oväntade som gör det. Kanske har man läst om skräckscenrarion eller hört någon berätta om olika komplikationer vid förlossningar som gör att man nästan drar sig för att bli gravid.

Tidigare var jag helt övertygad om att alla som sa att deras förlossning varit fantastisk ljög. Och visst, alla graviditeter och förlossningar är olika, precis som alla människor är olika och hanterar saker på olika sätt. Jag inser att jag verkligen haft turen att uppleva både en bra graviditet och en fantastisk förlossning. På riktigt!

Har funderat på om jag ska skriva en kort förlossningberättelse här och dela med mig av vissa delar. Samtidigt som jag kan tycka att det är en privat sak är det samtidigt det häftigaste jag varit med om.

Vad säger ni, är det något ni skulle vilja läsa om?

anja-forsnor

Den här bilden togs dagen innan lilltjejen valde att titta ut <3

metro mode weekly

Signa upp dig till vårt nyhetsbrev!

Lifestyle
Henrietta Fromholtz
Mode
Pamela Bellafesta
Lifestyle
Dasha Girine
Home
Andrea Brodin
Lifestyle
Tess Montgomery
Lifestyle
Vanja Wikström
Lifestyle
Susanne Barnekow
Lifestyle
Elin Johansson
Lifestyle
Makeup by Lina
Mode
Petra Tungården
Lifestyle
Josefin Dahlberg
Hälsa
Ida Warg
Mode
Fanny Ekstrand
Lifestyle
Sandra Beijer
Home
34 kvadrat
Hälsa
Foodjunkie
Hälsa
Träningsglädje
Hälsa
Fannie Redman
Mode
Chrystelle Eriksberger
Lifestyle
Linn Herbertsson
Hälsa
Josefines Yoga
Man
Niklas Berglind
Lifestyle
Sanne Alexandra
Man
Marcus Schuterman
Man
Viktor Frisk